“Det uttjatade 1-1 begreppet”

“Allt fler datorer i skolan men allt större behov av kompetensutveckling” konstateras i Skolverksrapporten “It-användning och it-kompetens i skolan”. Man konstaterar också att “Användningen av it är i stort sett lika låg som den var för tre år sedan i flera ämnen.” Detta trots att styrdokumenten tydligt understryker vikten av digital kompetens och trots ökningen vad gäller datortätheten.

1-1 satsningarna blir allt vanligare och ses av många som det självklara första steget i en IT-satsning. Enligt min erfarenhet är satsningar på en enhet per elev inte en förutsättning för att lyckas med integrering av IT och digitala verktyg. Skolan jag arbetat på sedan början på 2000-talet har kommit osedvanligt långt vad gäller användandet av digitala verktyg. Datortätheten har under åren varit ungefär 1-4, dvs en dator per fyra elever och det har upplevts som tillräckligt. Inga direkta satsningar på IT har gjorts från kommunens sida, utan det är arbetslagen på skolan som valt att använda läromedelspotten till teknisk utrustning. Man har lyckats väl med integrering av IT utan en 1-1 satsning.

En anledningar till varför arbetet med IT fungerat bra på skolan utan 1-1 satsning är att eleverna har använt sig av “molnet” för all lagring och produktion. I och med detta har de kunnat använda sig av vilken internetuppkoppplad dator som helst, och varje ledig dator har därför kunnat utnyttjas. En annan är att inredning och planlösning har gjort att datorerna har kunnat vara utspridda överallt i lokalerna, och man har på så vis stor frihet i var man sitter. Arbetssättet medger att det ämne du arbetar med för tillfället inte styr var i lokalerna du sitter. Så länge man inte stör har man haft tillåtelse att sitta vid datorer i rum där det förekommer genomgångar eller liknande. Alla datorer som finns är alltså alltid tillgängliga när de är lediga

För något år sedan installerade man trådlöst nätverk och eleverna började ta med sig sina egna apparater. Vips hade skolan en 1-1-täthet utan den kostsamma investeringen. (Här kan du läsa mer om vårt arbete enligt BYOD.)

Det finns flera faktorer som talar mot behovet av 1-1 som en absolut förutsättning för att lyckas med digital integrering. Att varje elev på en skola skulle behöva tillgång till dator vid samma tillfälle är högst osannolikt. Ofta gör man sådant som inte kräver tillgång till egen dator. Man idrottar, man slöjdar, man lagar mat, man läser analoga böcker, man har genomgångar och diskussioner osv. När man har genomgångar i grupp är det ofta att föredra att man surfar tillsammans med hjälp av projektorn, hellre än att var och en sitter med egen enhet. Det är också ofta man gör saker där flera elever samarbetar kring en och samma dator.

1-1 satsningar görs med goda intentioner, men ibland utan en genomtänkt plan. Felaktiga satsningar blir givetvis oerhört kostsamma, både i tid och pengar. Om det är så att pengarna skulle kunnat gynna den digitala utvecklingen i skolan på ett bättre vis, är de ändå mer kostsamma. När de planlöst görs i gymnasieskolor för konkurrensens skull kan intentionerna definitivt ifrågasättas. Det faktum att gymnasieelever dessutom ofta redan har tillgång till egen dator i högre utsträckning än att elever i grundskolan gör satsningarna än mer irrationella. Att gymnasieelever oftare får vara med om 1-1 satsningar än yngre elever ser jag som ett mått på hur ogenomtänkta satsningarna kan vara.

Skolans styrdokument påtalar tydligt att vi ska arbeta med digitala verktyg i skolan och eleverna ska ha adekvat tillgång till sådana. Här kan 1-1 satsningar ses som den självklara vägen. Det jag vill vända mig mot med det här inlägget är ogenomtänkta och irrationella satsningar som sker på bekostnad av annat. Följande vill jag tro är viktigare att satsa på innan man eventuellt satsar på 1-1.

- Bärbara datorer till alla pedagoger, bra trådlöst nätverk och takmonterade projektorer i alla rum som används för genomgångar.
- Kompetensutveckling för alla pedagoger med stark anknytning i den dagliga verksamheten så att användandet av digital teknik blir direkt integrerat i skolarbetet.
- Adekvat tillgång till elevdatorer. Möjlighet för de elever som vill ta med sig egna enheter att göra så. Viktigt här att nätverket är bra. Integrering av molntjänster. (Som elevdator där flera elever ska arbeta på samma dator tror jag för övrigt att ChroomeBook kan vara bra. I och med att man inte sparar arbeten på datorns hårddisk är datorn “ren” när den går från en elev till en annan.)

Vi behöver också se till hur det ser ut vad gäller elevers egen tillgång till enheter och hur tillgången kommer att se ut i framtiden. Enligt Intel kommer det år 2015 att finnas dubbelt så många internetuppkoppIade enheter som det finns människor på jorden. 2011 var siffran lika många enheter som jordens befolkning. Utvecklingen går alltså rekordsnabbt. Stiftelsen för internetinfrastrukturs undersökning “Svenskarna och internet 2012” visar till exempel att 90% av 13-14-åringarna har tillgång till en smart telefon. Man kan givetvis inte fodra att elever ska använda sina egna enheter i skolan, men vi kan göra det möjligt för dem att göra så. Intresset för BYOD växer och intresset för att använda egna enheter likaså. Detta säkerligen i takt med att vi använder molnet mer och mer; något som minskar anledningen att samma person ska använda sig av olika enheter, till exempel en hemma och en på jobbet. Att ge datorer till ungdomar som föredrar att använda sina egna är en onödig investering.

Statistik från stiftelsens undersökning:

Pedagogiken före tekniken
När jag besökte SETT-mässan i mitten på april noterade jag en trend i att många styrkte vikten av att se till pedagogiken först och tekniken sedan. Jag tror det kan vara ett tecken på att ett mer förnuftigt förhållningssätt till satsningar på teknikprylar till förmån för ett mer sansat, där pedagoger ställer sig frågan ”Vad vill jag göra och vad behöver jag för att kunna göra detta på bästa vis?”.

Inläggets titel “Det uttjatade 1-1 begreppet”, hämtar jag från ett tweet av Anders Wokatz. I sitt tweet hänvisar Anders till hangouten “Chromebooks for the Common Core”. Här medverkar bland annat Mike Casey och Shelly Peterson från Del Mare Union Elementary School District i San Diego CA. Mike Casey gör här ett uttalande som jag skulle vilja se som en viktigare och mer passande definition av 1-1, med hänvisning till trenden att sätta pedagogiken före tekniken. Han säger:

We actually don´t like the term ont-to-one because that implies that you are talking about students and devices and you automatically go to the technology rather than about the integration and what the interactions are. So what we believe is that it is not about devices, it’s about the interaction each teacher has with each student and that students have with each other and there is nothing more profound that you can do but to increase that time with each students. And so that if you increase those interactions you are just going to have a much richer environment and more learning taking place with that student.

Från Casey and Petersons presentation:

Presentationsverktyg, nytänk och OER

Idag har jag visat ett urval av gratis och fritt tillgängliga presentationsverktyg för lärarna på Lärarprogrammet, Högskolan Dalarna. Intresset var stort och bland annat fick VoiceThread stor uppmärksamhet. Här lockade till exempel möjligheten att använda verktyget som diskussionsplattform, där en tanke eller ett påstående  presenteras och deltagare får möjlighet att kommentera genom att lägga till ljud, video eller text. VoiceThread kan också användas av lärare för att göra presentationer som studenterna kan ta del av innan seminarier, för att sedan kunna använda seminarietiden mer för diskussion än för presentation. Nedan syns en bild från en VoiceThread där en student lägger fram sina tankar och får respons av sina kurskamrater. Här finns ytterligare ett exempel

Viljan att finna nya vägar för kommunikation med studenterna är stor, men också viljan att erbjuda nya sätt för studenterna att presentera sina arbeten och tankar. Fördelen med att använda verktyg som studenterna kan använda sig av i sitt arbete även efter avslutad utbildning togs också upp. Detta i samklang med att intresset för öppna digitala lärresurser blir allt större (OER).

Inför presentationen har jag gjort en hemsida där verktygen presenteras. Jag tänker mig att den kan användas av andra och att den kan få bli en sida som växer. På första sidan finns länken till ett dokument där man kan få ge förslag på fritt tillgängliga presentationsverktyg.  Jag läser av dokumentet med jämna mellanrum och för in de nya förslagen på sidan. På så vis har vi så vi så småningom en diger samling av användbara och öppet tillgängliga verktyg.

sites.google.com/site/presentationsverktyg

(Bilden ovan är tagen av mig på Nalen i Stockholm i November 2012)

Att tänka på när du skapar lösenord

Ett smidigt sätt att hantera inlämningar

Feedback på inlämningar är en viktig del av formativ undervisning. För att frigöra tid till själva feedbacken är det bra att ha rationella strategier för att ta emot och organisera elevernas arbeten. För dig som använder Google docs tillsammans med dina elever kan följande vara ett bra sytem:

I Google Drive skapar du ett formulär för inlämningsuppgiften. Kan till exempel se ut så här:

Eleverna skriver sitt arbete i Google docs och när de är klara att lämna in så ger de dokumentet en webbadress som de sedan kan dela med läraren genom formuläret. Webbadressen klistras in i formuläret.

För att ge dokumentet en webbadress gör eleven följande:

1) När man har dokumentet öppet klickar man på dela uppe i högra hörnet.

2) Klicka sedan på “Ändra” och därefter “Klar”.

Därefter väljer man “Alla med länken” och då genereras en länk till dokumentet som gör att endast den som har länken kan läsa dokumentet.

Eleven kopierar sedan länkadressen och klistrar in den i formuläret.

Elevernas inlämningar hamnar sedan i kalkylarket som är kopplat till formuläret och du kan klicka dig fram till elevernas arbeten. Där kan du ge feedback direkt i dokumentet, som sedan eleven kan ta del av. Det är alltså samma dokument man arbetar i hela tiden, inte olika kopior som går fram och tillbaka. Man har möjlighet att se revisionshistoriken för varje dokument.

Inför arbetet kanske du ville ge dina elever en mall att skriva i. Då kan du göra så här:

Skapa mallen och ge dina elever en länk till den. När du delar mallen med dem ger du dem inte tillåtelse att redigera. De gör istället så att de kopierar mallen och skapar ett eget dokument. Det är sedan detta dokument de ger dig en länk till när de gör sin inlämning.

Ta gärna del av min mall för klassikerarbete. Klicka HÄR för att komma till mallen och sedan sparar du din egen kopia genom att klicka på “Arkiv” och “Kopia”. Ändra gärna i din egen version.

Att blogga i skolan

Jag har under hösten hållit en Lärarlyftskurs i engelska för 1-3 lärare. Hela utbildningen har varit förlagd till internet genom nätseminarier. Det har varit fascinerande att se vad nära man kan komma varandra, trots att man bara träffas via nätet. Alla har under kursens gång varit oerhört generösa i att dela med sig av sina erfarenheter och tankar, och nyttan av att inspirera varandra har varit uppenbar. Vid ett tillfälle visade en av kursdeltagarna upp bilder från sin verksamhet genom sin klassblogg. Det blev så uppenbart vad bilder gör för berättandet. Emilia hade skrivit ett blogginlägg som berättade om hur hon använt sig av ankan Duncan i undervisningen. Projektet var väldigt lyckat och det blev än mer uppenbart att det var lyckat när man fick se bilder på elevernas första möte med den engelsktalande ankan.

Det här inlägget ska handla om användandet av bloggar i skolarbetet.

Skolan och speciellt klassrummet kan lätt bli en verklighet för sig. Genom bloggar kan utomstående få bättre insikt i skolvardagen och de kan bli liksom fönster in i skolvärlden. En blogg kan vara ett bra sätt att visa upp skolarbetet för till exempel föräldrar, beslutsfattare och media. Bloggar kan vara ett sätt för elever och pedagoger att visa upp sitt arbete, samtidigt som det blir en dokumentation av vardagen. Bloggar bidrar till transparens, och kan på så sätt medverka till en riktigare bild av skolverksamheten.

En annan viktig aspekt är att många elever själva bloggar, eller åtminstone rör sig på nätet. När vi använder bloggar och internet rör vi oss på elevernas egen arena. Vi rör oss dessutom utanför klassrummet och till och med kanske på ett globalt plan. Lärandet blir mer autentiskt. Genom bloggen kan man ge eleverna ökad frihet eftersom de kan ge sina bidrag när som helst och varifrån som helst. Klassrummet som fysisk plats minskar sin betydelse.

Om en grupp elever bloggar tillsammans kan bloggen bidra till samarbete och vi-känsla. “Vår blogg”. Bloggen kan dokumentera skolvardagen och därmed blir den gemensamma historien befäst. Elever som bloggar får dessutom träning i att uttrycka sig offentligt. De får scenvana.

Bloggar blir ofta inkörsporten för elever och pedagoger att uttrycka sig digitalt och få träning i att använda moderna medier såsom foto och film. Bloggandet blir också ett tillfälle att på ett verklighetsanknytet sätt lära sig mer om upphovsrätt.

Bloggande kan vara ett medel för formativ undervisning. Den kan vara ett forum för diskussioner där deltagarna får tillfälle till eftertanke och reflektion. Som lärare kan man få en god bild av elevernas utveckling och behov. Bloggen erbjuder ytterligare en kanal för feedback.

Att starta och upprätthålla en blogg behöver inte vara svårt och det finns många enkla och användarvänliga bloggverktyg. Innan man sätter igång kan det vara en god idé att tänka ut en strategi för hur bloggandet ska se ut. Vilka ska vara administratörer? Vilka ska bidra? Hur ofta/när? Hur gör man med film- och videohantering? Vem ska få kommentera? Vilket bloggverktyg passar oss bäst?

Jag tycker att man noga ska tänka sig för innan man gör för stora begränsningar i sin blogg. Att släppa in kommentarer utifrån kan många gånger vara mycket givande. Som till exempel när ungdomarna på vår läsblogg fick kommentarer av en skolbibliotekarie de aldrig träffat. Han uttryckte att det var väldigt bra för honom att få läsa vad de tyckte om olika ungdomsböcker, eftersom han kunda ha nytta va detta i sitt arbete. Något som gjorde att ungdomarna kände sig uppskattade och växte. Jag har många års erfarenhet av bloggande tillsammans med skolungdomar och inte en gång har det förekommit något negativt i kommentarfältet.

Som jag citerade i mitt förra inlägg: “Children are likely to live up to what you believe of them.” (Lady Bird Johnson)

Några bloggverktyg:

Blogger Klicka HÄR för instruktion.

WordPress

Tumblr

Exempel på klassbloggar:
Gunnesboskolan
Busiga barnen
Jamals kompisar
Folkparksskolans blogg
Tegelbobarn
Växer så det knakar
Alla i klassen kan
Detektiven Emil och vi
Montessoriskolan läser
Kul engelska
I vår kikare
I vår bokhylla
iPadpanelen
Elevens val vid Montessoriskolan
Emelie Öhrn 3 Gul
En första klassens blogg, year two!
Klass 1-2-3 blå Ullvi skola
IK 4-6

Hör gärna av dig om du har fler exempel på skolbloggar så lägger jag till dem i listan.

God jul till er alla!

Två citat att jämföra:

“Children are likely to live up to what you believe of them.” – Lady Bird Johnson

“Eleverna tar skolarbetet mer på allvar när det finns betyg” – Jan Björklund

Jan Björklund, betyg, skriftliga omdömen och lärares dokumentationsuppdrag

“Föräldrarna ska ha rätt till en tydlig information om hur det går för eleverna i skolor. Eleverna tar skolarbetet mer på allvar när det finns betyg, säger Jan Björklund.” (skolvärlden.se 6 nov 2012)

Foto: Gabriella Sigmundsson

Jag vill ifrågasätta Jan Björklunds inställning till betyg som ett bra medel för att ge indikationer på hur det går för en elev i skolan. Jag ser betyg som ett både begränsat och begränsande sätt att förmedla kunskapsutveckling och jag vill hävda att skriftliga omdömen är långt överlägsna. Skriftliga omdömen ska uttrycka både var eleven befinner sig i nuet, samtidigt som de ska uttrycka hur eleven ska arbeta för sin fortsatta kunskapsutveckling. Betyg ger en väldigt generell bild utifrån kunskapskraven och dessutom är kunskapskravens olika nivåer mycket svåra för elever och föräldrar att tyda. I betygen saknas den individualisering och tydlighet som de skriftliga omdömena kan erbjuda, inte minst eftersom vi i de skriftliga omdömena kan använda ett språk som kan förstås av elever och föräldrar.

Björklund framlägger som argument för tidiga betyg att de ska minska lärares dokumentationskrav. Att sätta betyg är ett stort och viktigt uppdrag och visst krävs en hel del administration. Att hävda motsatsen ser jag som både naivt och okunnigt. Det är lika mycket dokumentation involverad i betygsättandet som i arbetet med skriftliga omdömen; det jag dock vill hävda är att den dokumentationstid som går till skrivandet av omdömen är tid bättre använd när det kommer till formativ undervisning. Att tro att det är mindre arbete arbete involverat i betyg än omdömen bara för att betygen bara består av en enda bokstav är både naivt och okunnigt.

Jag anser att Björklunds föresatts att minska lärares dokumentation är ett steg mot en avprofessionalisering av läraryrket. Att dokumentera elevernas lärande och utveckling är en viktig del av vårt arbete. Att utöver den vardagliga dokumentation som ett formativt arbetssätt kräver, vid ett par tillfällen per år, som med de skriftliga omdömena, verkligen få tänka till kring, och summera, varje eleves utveckling är en oerhört viktig uppgift.

Björklund menar vidare att “Eleverna tar skolarbetet mer på allvar när det finns betyg”. En av de viktigaste faktorerna för en elevs framgångar är positiva förväntningar. I betygen ryms inga positiva förväntningar; och för de elever som får sina svagheter bekräftade genom betygen har de säkerligen i de flesta fall en negativ effekt. Som lärare vet man att det är oerhört viktigt hur vi uttrycker oss gentemot elever som har det svårt. Vi måste väga våra ord noga så att de uppmuntrar men fortfarande är realistiska. Ett svårt arbete som kräver en lärares professionalitet. För övrigt tycker jag att det är en allvarlig skymf mot eleverna att påstå att de behöver betyg för att ta skolarbetet på allvar. Också en skymf mot lärarkåren att påstå att det behövs betyg för att eleverna ska se arbetet meningsfullt.

En förutsättning för att de skriftliga omdömena ska vara användbara är att de är av god kvalitet. De ska vara direkt riktade till eleven och de ska vara skrivna med ett språk som elev och förälder förstår.

Skolverket skriver i Allmänna råd för skriftliga omdömen:
“Det är angeläget att det språk som används i utvecklingsplanen förstås inte bara av lärare utan också av eleven och vårdnadshavaren. Det ställer också krav på ett språk som är anpassat till elevens ålder och mognad.” Det står också att “Det innebär till exempel att lärarna bör utveckla ett gemensamt språk för sin dokumentation i utvecklingsplanen och att rektorn bör stödja lärarna i detta.”

Vi har på vår skola arbetat mycket med att komma fram till ett gemensamt förhållningssätt vad gäller språket i våra omdömen. När vi först började arbeta utifrån kunskapskraven i Lgr11 bestämde vi oss för att använda kunskapskravens värdeord i våra omdömen; med syfte att använda ett gemensamt språk. Vi kom sedan fram till att detta genererade ett språk söm var alltför abstrakt och byråkratiskt för elever och föräldrar att förstå och vi kom fram till att vi måste använda mer alldagliga uttryck. Vi kom fram till att vi ska arbeta utifrån gemensamma rubriker för att eleven ska känna igen sig i de olika ämnenas omdömen och att vi ska använda ett naturligt och lättförståeligt språk. Och i detta menar vi att vi har utvecklat ett gemensamt språk. Vi kom fram till att vi behövde göra den här förändringen genom att jämföra omdömen skrivna med värdeorden och omdömen skrivna med ett mer vardagligt språk och vi försökte läsa omdömena utifrån elevperspektiv. Att vi behövde göra en förändring var uppenbart. Väl fungerande skriftliga omdömen är en viktig del av ett formativt arbetssätt och något som bör och ska få ta tid, både vad gäller kollegiala diskussioner och för den individuelle läraren. Det är inte här vi ska skära för att minska lärarens arbetsbörda. Det som istället ska tas bort är allt det som inte är relevant för lärarens pedagogiska uppdrag men som lärare alltmer ofta tvingas ta ansvar för, såsom till exempel vaktmästaruppgifter, lokalvårdaruppgifter, kuratorsuppgifter och administrativa uppgifter utanför den pedagogiska administrationen.

Här kan du läsa mer om hur vi arbetar med skriftliga omdömen och IUP på vår skola:

Skriftliga omdömen – check ✓

IUP i Google docs