Wikimania 2014

wikimania1

För tionde året i rad har konferensen Wikimania anordnats. Den är öppen för alla som är intresserade av Wikimedia Foundations olika wiki-projekt, där Wikipedia är det mest välkända. Exempel på andra är Wikimedia Commons, Wikivoyage, Wikiversity, Wikiquote, och Wikibooks. Eftersom Wikimania är ett internationellt projekt hålls konferensen på olika platser varje år och i år var det Londons tur. Förra året hölls konferensen i Hong Kong och nästa år är Mexiko värd. Jag har fått möjlighet att delta i årets event tack vare ett projekt på Högskolan Dalarna som jag är delaktig i, som handlar om öppna digitala lärresurser (OER). Med det här inlägget vill jag berätta lite om det jag har fått ta del av.

wikimedia_family-300x300

Vad är Wikimedia Foundation och Wikipedia?

Wikipedia är världens största och mest populära uppslagsverk. Wikipedia är fritt att använda för vem som helst och för vad som helst. Uppslagsverket är helt fritt från reklam. Wikipedia innehåller 32 miljoner artiklar på 287 språk. Alla artiklar är skrivna av volontärer, byggs ständigt på av volontärer samt granskas och redigeras av volontärer. Det finns tydliga riktlinjer för publicering vad gäller källhänvisningar och opartiskhet; felaktigheter försvinner oftast väldigt snabbt. Wikipedia har funnits i 12 år och är nu den största resursen för samlad kunskap i mänsklighetens historia.

Wikimedia Foundation är den ideella organisation som driver Wikipedia och andra öppna kunskapsprojekt. Dess målsättning är att främja wikibaserade projekt med öppet innehåll och göra resultatet av dessa kostnadsfritt tillgängligt för allmänheten. Det som alla Wikimediaprojekt har gemensamt är att de är helt öppna för alla att bidra till och redigera. Den här möjligheten har lett till omfattande uppslagsverk som hela tiden uppdateras och hålls aktuella.

Öppenhet är en grundprincip för Wikimedia Foundation:

Wikimania 3

Wikipedia Zero

wikimania 4

”Wikipedia Zero 1 Mumbai Guy on phone” by Victor Grigasand David Peters, modified by Heather Walls, under CC-BY-SA 3.0 Unported, from Wikimedia Commons

Många presentationer och seminarier har handlat om skola och utbildning; många med emfas på demokratifrågor och allas rätt till kunskap. Wikipedia spelar en viktigt roll för möjligheten att skaffa sig kunskap; inte minst för de som har begränsade möjligheter på grund av att man bor på fattiga och avlägsna platser. Wikipedia är en viktig kunskapskälla tack vare sin opartiskhet och sin ständiga uppdatering; dessutom är tillgången gratis och den finns på många olika språk. För att komma åt Wikipedia behöver man dock internet , vilket ofta inte är gratis och här kommer Wikipedia Zero in i bilden. Wikipedia Zero är ett projekt som har som mål att öka tillgängligheten till kunskap för alla. I utvecklingsländerna blir tillgången till mobiltelefoner större och större; genom Wikipedia Zero ska alla få tillgång till gratis internet knutet till Wikipedia för att kunna surfa fritt på sajten. Den här filmen ger en inblick i projektet:

Länder där Wikipedia Zero finns:

wikimania 5

CC-BY-SA

Klicka på bilden för att läsa en artikel ur The Guardian om Wikipedia Zero

wikimania 6

Wikipedia i undervisning och lärande

För inte så länge sedan, och fortfarande på många håll, har lärare varit kritiska till att elever använder sig av Wikipedia i skolarbetet. Man har påstått att den har varit en opålitlig källa eftersom den bygger på så kallad crowdsourcing – dvs den är öppen för vem som helst att medverka och bidra till. Nu börjar förståelsen för vad Wikipedia är bli större och man ser uppslagsverket för det är; en ingång till kunskapen, ett första steg i undersökningsprocessen. Elever använder Wikipedia vare sig vi säger att de ska göra det eller inte – det gör också deras lärare, även de som ofta är kritiska.

För att kunna använda Wikipedia på ett bra vis är det viktigt att få förståelse för hur uppslagsverket fungerar. Ett sätt att lära är att själv sätta sig in i hur man redigerar och uppdaterar och här finns en enorm potential för den lärare som vill göra sin undervisning mer meningsfull och autentisk. Tillsammans med elever kan man uppdatera, redigera och skriva artiklar – något som också erbjuder ett bra sätt att hjälpa eleverna att utveckla sin medie- och informationskunnighet (MIK). Att lära sig att hantera Wikipedia, med tanke på dess prominens kanske borde vara en självklar del av modern undervisning. (I Israel ska Wikipedia till och med bli en del av styrdokumenten.) Elever behöver lära sig hur man hittar användbara länkar till första- och andrahandskällor och hur man gör källhänvisningar. Ett källkritiskt tänk är givetvis också viktigt att träna och Wikipedia utgör ett autentiskt material för sådan träning. Även om det mesta på Wikipedia numera är källbelagt kan man fortfarande hitta material som inte är det. Elever bör också lära sig at redigera och bidra till Wikipedia – det gör att förståelsen ökar för hur uppslagsverket fungerar samtidigt som det kan ge en positiv känsla och vara en boost för självförtroendet att veta att man är med och skapar världens största uppslagsverk. Istället för att vara passiva mottagare av kunskap blir eleverna aktiva medkreatörer.

wikimania 9

Hur kan jag använda Wikipedia i undervisningen?

För dig som vill veta mer om hur du kan använda Wikipedia i undervisning finns massor av resurser. Sara Mörtsell som är Education Manager för Wikimedia Sverige har satt ihop ett vägledande material för pedagoger som vill låta sina elever/studenter publicera texter på Wikipedia som en del av sitt kursarbete. Vägledningen vänder sig i första hand till gymnasielärare (exempelvis genom att det innehåller citat ur Gy11), men hela upplägget fungerar som inspiration och råd till alla pedagoger som vill göra det, alltså även inom högskola/universitet.

Länk till materialet: Wikipedia: Träning/För pedagoger

För dig som arbetar i grundskolan finns Wikimini som resurs. Wikimini har funnits sedan sommaren 2013 och innehåller i skrivande stund 325 artiklar och utöver det många påbörjade texter som ännu inte blivit kompletta artiklar. Upplägget är samma som på Wikipedia, alla sidor har diskussionssida, historiken är synlig för alla etc. En skillnad är att man behöver skapa ett konto för att redigera, kan göras längst ner på varje sida. Det riktar sig mot grundskolan, och är öppet för alla att bidra på sin nivå. I de yngre åldrarna kan texter jobbas fram gemensamt i klassrummet innan det läggs in på Wikimini och i de senare åren kan elever ges mer avancerade och självständiga uppgifter, vilket också kan inkludera att “städa” och styra upp påbörjade artiklar genom exempelvis att länka och lägga till källhänvisningar. Wikimini är en bra träning inför eget redigeringsarbete i Wikipedia eftersom principerna för redigering är liknande.

Exempel: Här är artikeln på Wikimini om Göteborg. Längst ner syns namnen på de 8 användare som har varit med och bidragit till texten.
wikimania 8

Här är ett par länkar på engelska, främst för dig som undervisar på universitet eller högskola:

3 Ways to Use Wikipedia as an Educational Tool

Let’s Get Serious About Wikipedia

David White från Univercity of the Arts in London höll ett intressant anförande om användandet av Wikipedia i undervisningssammanhang. Du kan lyssna på detta genom att gå in HÄR och skrolla ner en bit.

Här är David Whites bildspelspresentation:

 

Gruppfoto vid Wikimania 2014:

wikimania 0000

I mitten längst fram står Jimmy Wales som 2003 grundade Wikimedia Foundatin. På hans högra sida står Lila Tretikov som är nuvarande verksamhetschef för Wikimedia Foundation.

För dig som är intresserad av att lyssna på fler föredrag från Wikimania 2014 finns många att hitta HÄR.

Hör gärna av dig med frågor eller funderingar!

//Marie Linder

 

Den här texten förekommer också på pedagogdalarna.se

Those Serendipity Moments

Horace Walpole

Serendipitet handlar om förmågan att ta till vara sådant vi snubblar över av ren tillfällighet. I det här inlägget funderar jag kring hur internet kan ge oss möjlighet att genom serendipityartade händelser få tillfälle att se mer av våra elevers förmågor än vad vi gör i den ordinarie skolvardagen.

Digitala medier innebär nya arenor för kommunikation. Jag är väldigt nyfiken på vad den här möjligheten kan tänkas innebära för relationen mellan elev och lärare, och om den kan tänkas innverka på möjligheterna för formativ bedömning. Jag upplever själv att jag vid flera tillfällen, genom sociala medier fått se sidor av elever som jag inte fått möjlighet att se inom ramen för det ordinarie skolarbetet, där de visar upp mycket mer sofistikerade förmågor än vad de annars har gjort i skolmiljön. Det kan röra sig om texter, bilder eller reflektioner; produktion på elevens eget initiativ i en hemtam omgivning. Jag tänker då att kanske är det så att internets kommunikationskanaler erbjuder ett sätt för elever att visa upp sina förmågor på ett mer rättvisande sätt än när detta ska ske inom tillrättalagda skoluppgifter.

När vi arbetar formativt med elever behöver vi ta reda på var de befinner sig för att kunna stödja dem i utvecklingen. Vi måste skapa möjligheter för dem att visa upp vad de kan. Det jag är nyfiken på är om internet, genom exempelvis sociala medier, möjliggör för tillfällen där elever genom att de befinner sig i en hemtam och avslappnad miljö får utökad möjlighet att visa upp sina verkliga förmågor. Om det skulle vara så att det ligger något i detta behöver vi låta faktumet påverka vårt sätt att utforma arbetsuppgifter i skolan.

Jag är nu som ett led i arbetet med min magisteruppsats ute efter exempel på när det jag beskriver ovan har skett. Alltså verkliga case. Jag skulle vilja be dig som har exempel på när du, tack vare internet, har fått se elever uppvisa förmågor som du kanske annars inte blivit varse i det ordinare arbetet. Om du har ett eller flera exempel, är jag jätteglad om du mailar mig och berättar. Du kan gärna berätta i korthet och sedan kanske jag får kontakta dig för att veta mer. Min mailadress är marie.linder@gmail.com. Jag är också väldigt tacksam om detta kan få spridas så mycket som möjligt så hjälp mig gärna med detta. TACK!

Du kan också välja att svara i kommentarfältet, men se då gärna till att jag får kontaktuppgifter om jag skulle vilja be dig berätta mer.

//Marie Linder

Lite om begrepp i allmänhet och om begreppet flippat klassrum i synnerhet

I diskursen kring skolan florerar massor av begrepp som vi alla har vårt unika förhållande till, och som dessutom kan bli värdeladdade utifrån hur vi definierar dem och hur vi känner inför dem. Begrepp som klassrum, läromedel, raster och läxor är för många självklara när man pratar skola. Sedan har vi nya begrepp som uppkommit under senare år och som ofta används som om det vore självklart vad de står för; och som dessutom ofta behandlas som om de självklart ska ha en positiv laddning. Här har vi begrepp som en-till-en, omdefinierat lärande, The Big Five och flippat klassrum. Jag har tidigare skrivit om en-till-en-begreppet, Jan Svärdhagen har ifrågasatt begreppet omdefinierat lärande och Joel Rudnert har ifrågasatt The big fiveJag kommer i det här inlägget att uttrycka mina funderingar kring begreppet flippat klassrum.

Flippat klassrum
För många handlar flippat klassrum om att läraren filmar sin genomgång så att eleverna kan titta på den i förväg hemma för att sedan föra diskussioner eller laborera utifrån den i klassrummet. Den här föreställningen förutsätter en hel del förutfattade meningar om hur skolarbete går till. Innbyggt i föreställningen är att skoldagen är uppdelad i lektioner och att varje lektion ansvaras för av en lärare, att elevernas självständiga arbete sker utanför skolan och i grunden vittnar den om en förmedlingspedagogisk kunskapssyn.
Bild 1

När jag tänker på upplägget av skolarbetet vid min tidigare arbetsplats i grundskolan har det nog alltid kunnat anses som flippat om man ser begreppet i en vidare kontext än den jag beskriver ovan. Nämligen den att eleverna vid gemensamma samlingar (låt oss kalla det lektioner) inte ägnar sig åt sådant de lika gärna skulle kunna ha gjort på egen hand, utan att tiden utnyttjas till att göra sådant som lämpar sig att göra i grupp och tillsammans med läraren.

Ordningen var istället sådan att eleverna under så kallade arbetspass ägnade sig åt diverse arbetsuppgifter under eget ansvar; till exempel förberedelser inför en gemensam genomgång. Flippen här är alltså mellan lektionstid och egen tid i skolan, inte mellan skoltid och hemtid, vilket är den gängse synen på flippat klassrum. Viktigt här är att den gemensamma genomgången mycket väl kan vara en lärargenomgång i katederundervisningsstil. Att lyssna på en föreläsning tillsammans med andra kan ha stort pedagogiskt värde. Vi upplever tillsammans, noterar andras reaktioner, lyssnar till andras frågor osv. Det flippade blir då att be eleverna göra sådant i förberedelsstadiet som gynnar den gemensamma genomgången, vad det nu må vara.

Det är viktigt att vi tänker till kring hur vi organiserar skolarbetet för att optimera utveckling och lärande. Lärares tid med elever är begränsad och därför bör vi vara noga med hur den tiden utnyttjas. Ju mer eleverna kan lära effektivt i självständigt arbete desto mer kvalitativ tid kan eleverna få tillsammans med en lärare. Här vill jag lägga i begreppet självständigt arbete även arbete tillsammans med kamrater, men utan en lärares direkta stöd. Här behöver vi också titta på hur vi kan använda digitala medier för att möjliggöra kommunikation och samarbete, dels elever emellan och för lärarens kommunikation med och stöd till elever.

Om vi antar ett sociokulturellt perspektiv på lärande när vi planerar undervisningen behöver vi granska de aktiviteter vi ägnar oss åt och fundera på vilken arena de bör utövas på för att få den mest rationella utkomsten. Om vi ser läraren som viktig för elevers lärande, är det logiskt att vi utnyttjar lärarens tid tillsammans med elever på ett så rationellt vis som möjligt. Om det till exempel är så att läraren har en genomgång där det inte är viktigt att få ställa frågor mitt i genomgången, kan och bör således den genomgången filmas så att så många elever som möjligt kan se den medan läraren bara behöver göra genomgången en gång. Om digitala medier används för kommunikation mellan lärare och elev kan också denna organiseras så att samma lärare har möjlighet att samtala med eleverna kring genomgången utanför den traditionella klassrumsmiljön. Kommunikation genom digitala medier utesluter inte kommunikation i det analoga rummet (vi kan kalla det klassrummet) utan möjliggör istället för mer kommunikation i allmänhet.

Min tes är att begreppet flippat klassrum är ett väldigt förenklat sätt att se på saker och ting. Vi behöver problematisera förhållandet mellan tid och aktivitet på ett mycket mer avancerat sätt än vad som görs i den gängse uppfattningen av hur flippad undervisning går till. Begreppet flippat klassrum är bra om det får oss att fundera kring detta, men egentligen bör det vara överflödigt eftersom vi tack vare digitala medier kan lägga upp skolarbetet på så många nya vis än vad vi kunnat tidigare. Det är viktigt att vi faktiskt vågar tänka nytt och se till de möjligheter som nu finns tack vare att nya arenor för kommunikation har uppkommit. Kanske tror man att man gör något nytt bara för att man kallar det flippat klassrum, när det man kanske egentligen gör är att cementera det traditionella; som till exempel ett förmedlingspedagogiskt förhållningssätt.

En sak i detta som är viktig att fundera kring i upplägget av undervisningen är bedömningsaspekten. Kommunikation är viktig när vi arbetar formativt och vi bör därför möjliggöra så mycket kommunikation som möjligt. En annan viktig sak när man arbetar formativt är att läraren får se eleven “in action” och få möjlighet att ge feedback i skarpt läge. Av den anledningen kan det vara idé att arrangera tiden i klassrummet så att det som sker där är aktiviteter där eleverna får möjlighet att visa upp sina förmågor samtidigt som läraren finns där och kan ge feedback i skarpt läge. Till exempel under diskussioner och laborationer.

Praktiska exempel
Jag har haft flera utbildningstillfällen kring flippat klassrum och i samband med detta har jag tagit fram en del exempel på olika verktyg och organisation av aktiviteter.

Nedan finns förslag på vilken typ av aktivitet som kan tänkas göras som förberedelse inför en lektion och vilken typ av aktivitet som passar sig när hela gruppen är samlad.
Bid 2

Det finns mängder av digitala verktyg vi kan använda oss av för att underlätta elevernas förberedelsearbete och lärarens insyn och medverkan i detsamma. Här presenteras några idéer på förberedelsearbete med hjälp av digitala medier (Alla exemplen utom ett är fingerade):

Man kan förvisso be eleverna se en videofilm i förberedelse inför en lektion, men hur kan man försäkra sig om att det faktiskt blir gjort? Om de inte gör det får det konsekvenser inte bara för dem själva utan också för kamraterna och läraren. Ett sätt är att bädda in filmen i ett Google dokument och be eleverna svara på frågor med anknytning till filmen eller kommentera den. De gör detta i själva formuläret och du får automatiskt deras svar i ett kalkylark. Du får då koll på vilka som sett och du kan prata med dem som inte svarat och reda ut varför.

Ett exempel på ett sådant formulär där eleven skriver fritt för att läraren ska kunna samla in material inför den gemensamma samlingen.

Ett exempel på ett sådant formulär med kontrollfrågor kring det som sägs i filmen.

Läraren kan be eleverna läsa en text och skriva in sina tankar på en gemensam digital anslagstavla, skapad med till exempel padlet.com

Ett exempel på användning av Padlet där eleverna läser en novell och skriver ner sina tankar

Här är ett exempel på användandet av Google Sites. En länk till ett podcast publiceras och i anknytning till detta ett formulär med frågor.

VoiceThread är ett fantastiskt redskap för kommunikation på många olika vis. I mittenrutan kan läggas filminspelningar, bildspel, texter, genomgångar osv och runt omkring samlas kommentarer, skriftliga, verbala eller video. Här är ett exempel från min engelskundervisning där eleverna såg en film och talade in sina tankar i kommentarform.

TodaysMeet kan användas för att eleverna ska kunna kommentera en upplevelse inför den gemensamma diskussionen. Här har eleverna sett ett filmatiserat framträdande av en pjäs och kommenterat i backchanneln.

Att filmatisera matematikgenomgångar är populärt. Jag har sett otaliga exempel på hur lärare fantasifullt riggar sin egen filmstudio för att kunna göra detta. Observerar att ett notställ används i vänstra bilden.
Screen Shot 2014-03-30 at 12.07.32

En sak som är positiv med att låta eleverna få lärarens genomgångar i filmatiserad version är att eleven kan pausa och se om i det oändliga. Kombinerar man detta med en möjlighet för eleven att ställa frågor till läraren genom någon slags digitalt forum är det givetvis ändå bättre.

Åtkomsten är en annan positiv aspekt kring filmade genomgångar. Alla elever har idag ha tillgång till internet på ett eller annat vis. Om inte hemma så i skolan. De kan därmed (i de allra flesta fall) titta på genomgångar när och där det passar dem bäst.

En annan positiv aspekt kan vara att det blir mer motiverande att arbeta hemma. Eleverna får en tydlig indikation att deras självständiga arbete faktiskt leder till något. De känner att de kommer förberedda till lektioner tack vare att de lagt ner tid på förberedelser, och de har nytta av det. Om det dessutom finns arenor för elevernas samarbete i förberedelserna blir den sociokulturella aspekten aktuell. Arenorna kan vara analoga eller digitala, men chanserna att de digitala arenorna kommer att vara de mer populära är stora, när man ser på hur viktiga dessa är i ungdomars liv.

För att göra en koppling till läroplanen har jag funderat kring hur Blooms taxonomi som starkt har påverkat skrivandet av kunskapskraven kan kopplas till flippad undervisning. Så här skulle man kunna tänka:

Screen Shot 2014-03-29 at 14.19.28

1) Här tillgodogör sig eleven fakta i form av till exempel en filmad föreläsning.

2) Eleven visar sin förståelse av det som sagts genom att till exempel skriva ner sina reflektioner i något slags digitalt medium där läraren kan läsa och eventuellt kommentera.

3) I en gemensam samling används den tillskansade kunskapen i till exempel diskussioner eller laborationer. Läraren kan samtala med eleven och lyssna till elevens samtal med andra.

4) Inspirerad av det som hände i interaktionen i klassrummet fortsätter eleven att fördjupa sig i området. Det kan till exempel vara i form av en analys, en uppsats eller annan egen produktion. Detta kan göras online och läraren kan då enkelt ge feedback under arbetets gång.

5) I form av någon slags slutprov gör läraren en summativ bedömning av elevens förvärvade kunskaper/förmågor.

Ett omvänt klassrum är bara ett omvänt klassrum så länge det är omvänt. Förhoppningsvis är det omvända klassrummet snart det rättvända.

Äntligen!

Kovändning

Äntligen ger utbildningsministern med sig och kommer att ge Skolverket i uppdrag att arbeta fram en IT-strategi för skolan. Väldigt bra tycker många (läs: säkert de flesta) men VARFÖR, VARFÖR måste han ge även detta en negativ skuldpådyvlande vinkling.

“Man ska inte inbilla sig att bara för att vi har det så löser sig allt. Många kommuner har strategier men ändå stora problem.”

Om utbildningsministern hade varit det minsta delaktig i diskussionerna kring digitala medier i skolan hade han märkt att just denna fråga har varit varit del av diskursen sedan flera år tillbaka. Vi vet att de digitala medierna inte är mer än verktyg och att det är människor, pedagogik och organisation som är avgörande.

Artikel i Computer Sweden publicerad i dag på morgonen.

Ett smidigt sätt att sköta inlämningar av länkar

Ibland behöver vi samla in länkar från elever när de har skapat något på en webbsite. Ett sätt att göra det på ett enkelt vis är att skapa ett Google-dokument där eleverna kan klistra in sina länkar. Jag gjorde den här instruktionen till en av mina kursdeltagare och tänker att även andra kanske kan ha nytta av den.

Screen_Shot_2014-03-18_at_18_38_46.png

Vad är det egentligen som lyfter?

På väg hem från Gagnef där jag har träffat ett sjuttiotal lärare för att diskutera formativ bedömning får jag syn på följande:

JB

Under träffen i Gagnef har vi just pratat om vikten av att vi arbetar formativt med eleverna. Hur vi lyfter dem genom att ge dem konstruktiv feedback. Vi har också konstaterat att formativ undervisning är det som enligt forskningen har visat sig ha allra störst betydelse för elevernas kunskapsutveckling.

Tidiga betyg kommer inte att lyfta vare sig skolan eller eleverna; åtminstone inte de elever som får bekräftat att de inte kan. Summativa bedömningar i form av låga betyg ger en elev signaler att han eller hon inte räcker till. Formativa bedömningar som låter elever utvecklas utifrån egen förmåga och kapacitet kan däremot lyfta. Genom formativ undervisning lär sig eleverna att inte vara rädda att göra fel eller experimentera. Summativa bedömningar kan däremot hämma.

Daniel Barker drar i ett blogginlägg en parallell mellan formativ undervisning och empati:

När jag för ett par år sedan stötte på begreppet “formativ bedömning”, slogs jag av hur mycket det liknar just empati. […]. För mig handlar formativ bedömning, likt empati, om att skapa sig en förståelse av hur den undervisning man bedriver påverkar eleverna och sedan anpassa undervisningen efter den förståelsen.

Formativ undervisning handlar för mig om att lyssna in, hjälpa framåt och visa respekt. Att behöva tilldela elever låga betyg, är för mig en jobbig del av lärargärningen. Jag tror att Jan Björklund, utan erfarenhet av att ha arbetat som pedagog och med dålig tillförlit till vad pedagogisk forskning visar, har någon slags föreställning om att låga betyg kommer att få elever att jobba hårdare. Kanske är det till och med så att han tror att de här eleverna kommer att bidra till att den studiediciplin som han enligt artikeln åberopar stärks, i och med att hotet av låga betyg ligger över dem.

Det är också uppenbart att vi måste stärka studiedisciplinen. Och det är enkla saker, det handlar om att passa tider, att ha gjort läxan, att ha med rätt prylar till lektionen, att det är tyst och lugnt i klassrummet.

En god skolmiljö erhålls när elever trivs i en skola de upplever som meningsfull och där de behandlas med respekt.

Troed Troedsen skrev på Facebook idag:

Björklund tror att ordning och tidpassning är en förutsättning för en meningsfull skola. Han har i grunden fel. Ordning och tidpassning är en konsekvens av en meningsfull skola.

Framtidens lärplattform

Framtidens lärplattform

Ju mer nätbevandrade människor blir desto mer kräsna blir de i sitt internetanvändande. Tendensen att elever, studenter och lärare söker sig utanför den traditionella lärplattformens stängda miljö för att skapa egna samarbetsytor på nätet blir alltmer tydlig.

Några tendenser som kan tänkas leda till att lärplattformen blir överflödig:

1) Ökad användning av molntjänster. Molnets närmast obegränsade lagringsutrymme och möjligheten att göra sig oberoende av lokala servrar och tekniker. Ekonomi.

2) Web 3.0. Människor börjar i allt högre utsträckning låta personliga nätmiljöer växa fram. I den rika floran av internettjänster väljer vi de som passar oss och vi går med i de nätverk som gagnar oss; sedan några år tillbaka har uttrycket Personal Learning Environment (PLE) figurerat. Detta är en tendens som gör att system som inte passar oss på ett naturligt sätt blir utfasade, system som till exempel omoderna lärplattformar. Jag hör allt oftare lärare säga att de har svårt att få eleverna att gå in på plattformen för att kommunicera, vilket ofta leder till att lärarna väljer sociala medier utanför plattformen för kommunikation med eleverna. Den plattform som användes vid mitt förra arbete krävde tio klick innan jag var i kontakt med lärmaterialet. Den som är van att röra sig på nätet (dvs de flesta elever) är inte intresserad av att använda ett sådant system. Våra konversationer och vårt lärande berikas när vårt samtal flyttas utanför klassrummet/lärplattformen – något som den som är van att röra sig på nätet troligtvis saknar (medvetet eller omedvetet) i en stängd miljö.

3) Ökad digital kompetens gör oss mer självständiga i att söka information och kommunikation. Svaren finns inte i lärplattformen – de finns på Twitter, i diverse diskussionsforum, på YouTube, i bloggar osv. Plus att vår nätnärvaro gör att nätet förstår oss och använder vår historia för att leda oss mot det vi troligtvis söker. Den semantiska webben (web 3.0) förstår oss och underlättar.

4) Ökad medvetenhet kring hur vi anpassar rådande kunskapssyn till ett digitalt arbetssätt. Ett formativt arbetssätt kräver möjligheter till individualisering. Den formativt undervisande läraren behöver snabbt kunna skapa nya miljöer för en elev och finna passande verktyg. Den traditionella plattformens inneboende tröghet kan här vara ett hinder.

5) I våra läroplaner står som mål att elverna ska kunna använda sig av modern teknik. Detta tränas inte i en stängd miljö; här måste eleverna få röra sig på nätet. Givetvis är det också relevant att elever får lära sig verktyg som de kan använda utanför skolan, efter avslutad skolgång eller när de påbörjar en ny utbildning. Barn, ungdomar och vi vuxna behöver lära oss att självständigt utnyttja nätet, det gör vi inte inom den stängda plattformen.

Jag har under min tid som lärare i använt mig av fyra olika lärplattformar; Ping Pong, Moodle, It’s Learning och Fronter. Nu när jag inte längre använder dem är det ingenting jag saknar som de kunde har erbjudit. Min digitala kompetens gör att jag enkelt hittar verktyg för det jag vill göra tillsammans med studenter eller kollegor. Behovet av tillrättalagda lösningar minskar allt eftersom vi blir allt mer rutinerade i vårt internetanvändande.

Ett exempel från verkligheten
Förra året ansvarade jag för en utbildning där 120 gymnasielärare från tio kommuner i regionen deltog. Kursen hette “Sociala medier, molntjänster och öppna digitala lärresurser”. Kursen byggde helt på kommunikation över nätet förutom tre fysiska möten med föreläsning och workshop. Kursinnehållet gjorde att det blev ett naturligt val att använda just “Sociala medier, molntjänster och öppna digitala lärresurser” i kursupplägget. För mig blev det hela ett experiment kring hur framtidens lärplattform skulle kunna tänkas se ut. Allt byggdes upp kring fria nätresurser enligt följande:

- En hemsida med all information och alla länkar gjordes i WordPress.
– Diskussion och support skedde i en slutna Facebookgrupp och Google+ grupper
– Länkar samlades i ett gemensamt Delicious-konto
– Hashtag på Twitter för kursen
– All kurslitteratur fanns att tillgå digitalt. Mestadels bestod den av artiklar, TED-föreläsningar och filmer på YouTube.
– Nätseminarierna skedde via Google Hangout där vi hade möjlighet att dela skärm och arbeta i gemensamma dokument.
– Slutuppgiften redovisades på en WordPressida som alla deltagare hade behörighet att skriva i.

Fungerade fantastiskt bra och ledde till att deltagarna upptäckte resurserna och började i sin tur använda dem i sitt eget arbete.

Genom att man provar sig fram och använder det som fungerar bra samtidigt som man ratar det som inte fungerar sker en naturlig utveckling mot det bättre; något som inte är möjligt när man bundit sig vid en inköpt plattform. Frihet i val av produkt ger makt åt användarna och främjar utvecklings-takten.

Mark West om mobilt lärande – min rapport från “Lärandets nya landskap”

Första kammaren
Jag deltog igår vid en öppen hearing  kring digitalt lärande i Riksdagen, arrangerad av ledamöter i riksdagens utbildningsutskott, lärarfacken, skolledarna och stiftelsen DIU. Arrangemanget har kallats “Lärandets nya landskap” och är en del av Framtidens lärande-konceptet. Hearingen efterföljdes av ett seminarium i SKL:s lokaler på Söder där två av talarna vid hearingen, Mark West UNESCO och Valeri Hannon OECD gjorde ytterligare presentationer.

Mark West har intresserat sig för insatser kring användningen av mobila enheter för lärande, främst i utvecklingsländer. Hans två föreläsningar hade lite olika inriktning, men man kan säga att den första bäddade väg för den senare. Vid den föreläsning han höll i Riksdagen presenterade han en rad fördelar med användandet av digital teknologi i lärandet. Bl a:
– lärande “anytime – anywhere”
– utökade gemenskaper
– sömlöst (semaless) lärande mellan olika enheter (molnet)
– utökad och mer jämlik tillgång till utbildning
– situationsbaserat lärande
– möjlighet för människor i konfliktdrabbade områden att få kontinuitet i sitt lärande
– utökade möjligheter för människor med särskilda behov
– administrativa fördelar

Men, fortsätter han, det finns aspekter vi måste till hänsyn till. Vi måste vara medvetna om HUR teknologin används. Den får inte vara målet, utan den ska bara vara ett redskap. Det är viktigt att man inte tror att det är själva teknikanvändandet som är framgången, det är HUR-frågan som är intressant.

I den presentation som följde vid det nästkommande seminariet berättade Mark West om sina erfarenheter kring mobilt lärande i Nigeria. Han började med att visa en bild på två kvinnor som satt och arbetade ute i det fria vid varsin elgenerator. Deras kunder var universitetsstudenter. Den ena kvinnan hade en kopiator och kopierade mot betalning, den andra kvinnan datorskrev handskrivna arbeten om det skulle vara så att någon av lärarna vid universitetet krävde att arbeten lämnades in i datorskrivet skick. Kvinnorna satt i ett torrt landskap under ett träd med brummande generatorer bakom sig och köande studenter framför sig. Detta blev en stark kontrast till den film Mark West visat under förmiddagen där Intel har gjort en visionär film om framtidens klassrum, helt teknikbaserat med bland annat 3d-skrivare. Användandet av teknik ter sig väldigt olika på olika platser i världen, på grund av olika förutsättningar. Jag tänker på mina besök i Namibia där lärare och skolledare är oerhört positiva till tekniken, eftersom man ser den som den stora, och i vissa fall enda möjligheten till snabb utveckling. Skriver mer om det HÄR.

Mark West belyste vikten av kvalitet i lärandet från en tidig ålder samtidigt som han berättar att 10,5 miljoner barn i Nigeria inte ens har tillgång till skola och att av de som får möjlighet att gå i skolan är det många som faktiskt aldrig lär sig läsa och skriva.

Och det är här det blir spännande. I kontrast till bilden med kvinnorna med generatorerna och till de 10,5 miljoner barnen som inte får gå i skolan så är det ett faktum att 50 % av Nigerias befolkning har tillgång till mobiltelefon. Och de används flitigt.

Det Mark West framhåller som sin viktiga ståndpunkt är att vi går mot en framtid där även de fattiga har mobila enheter, OCH att detta faktum bör vara en viktig del i all samhällsplanering. Mobilerna är en mycket viktig faktor för utvecklingen i fattiga länder.

Han gav flera exempel på hur pass internaliserade mobiltelefonerna är i Nigeria. Till exempel har du möjlighet att betala i så gott som varje affär med din mobiltelefon. Han berättade också hur folk läser hela noveller i sina mobiler. Den gammaldags typen av mobil, där du bara ser fyra rader åt gången. Han citerade också en elev som berättade varför han tyckte om sin mobil och svaret blev: “I like the mobile because it doesn’t shut down”. När elen stängs av så fortsätter mobilen att fungera.

Han berättade också om hur användandet av teknik (här mobiler) i undervisningen blir viktigt och självklart för både lärare och elever av den enkla anledningen att det inte finns något alternativ. Och om hur mobilerna inspirerar till innovation därför att de representerar möjligheter. “Excites learners and teachers alike”.

Mark West

Han framhåller det intressanta faktum att det inte finns något motstånd mot användandet av teknik därför att det inte finns något alternativ. “In Nigeria there is no resistance because there is no alternative”. West framhåller också det faktum att utbildning kring mobilt användande väldigt snabbt får spridning. När man hade satt upp en kurs för femtio lärare in användandet av mobilen i undervisning visade det sig att kunskapen snabbt nått tusentals.

Vilken kontrast det blir i förhållandet till mobil teknik hos oss i västvärlden jämfört med i många utvecklingsländer. Hos oss är det fortfarande är vanligt i många skolor att elevernas mobiler samlas in av läraren vid lektionens början, medan mobilerna på många andra platser i världen är den enda möjligheten till lärande.

UNESCO anordnar varje år en Mobile Learning Week med mål att utveckla möjligheter för användandet av mobil teknik för lärande. Årets tema är lärare och man kommer att titta på hur mobil teknik ska kunna användas effektivt i undervisningen.

Teachers are the pillars of education systems and their involvement is crucial to the viability of ICT in education efforts. This is particularly true as mobile technology jumps from the margins of education to the mainstream, from informal settings to formal ones and from small independently-funded projects to large government-supported initiatives. Without the support of teachers in their myriad iterations—including those who work with children, youth or adults—technology generally remains peripheral to teaching and learning.

Screen Shot 2014-02-06 at 08.06.26

 

 

Hearingen filmades av elever vid Nacka gymnasium.

Här kan du läsa om vad Jan Hylén har skrivit om UNESCO:s initiativ kring mobilt lärande.

Smidigt att bädda in CC-bilder med foter.com

Almond Butterscotch / Foter.com / CC BY-NC-ND

På nätet finns hundratals miljoner bilder som du fritt och lagligt kan använda för egen produktion; bilder med Creative Commons licens och med Public Domain-licens. För att hitta bilder kan du till exempel använda avancerad sökning på Google eller så kan du använda Flickr där mängder av bilder med både Creative Commons-licens och Public Domanin-licens finns lagrade. Wikimedia Commons är en annan fantastisk resurs där mängder av fritt tillgängligt material Jag har sammanställt en förteckning över andra sajter där du kan hitta bildmaterial. På sajten där listan finns publicerad kan du också läsa om upphovsrätt i allmänhet.

Häromdagen upptäckte jag en fantastisk resurs i tjänsten foter.com. Här finns mängder med bilder som du får använda och dessutom finns där en automatisk attribueringskodsgenerator. Sajten är dessutom snygg, enkel och användarvänlig. Det fina med foter.com är att de cirka 230 miljoner bilderna kommer inbäddningsbara med korrekt attribueringskod; färdig att bäddas in på bloggar och webbsidor. I den inbäddningsbara koden ingår också ditt val av var bilden ska ligga i förhållande till texten och hur stor den ska vara.

För att bädda in en bild från foter.com söker du först reda på den bild du vill använda genom att skriva in nyckelord i sökrutan. Klicka sedan på den bild du vill använda.
Screen Shot 2013-12-30 at 20.20.10
Du kan sedan välja “Add to blog” och i rutan du får upp kan du bestämma storlek på bilden samt om den ska vara vänster- eller högerställd eller centrerad.
Screen Shot 2013-12-30 at 20.21.28

Avsluta med att klicka på “Get the Code”, kopiera koden och klistra in den i din blogg. (Se bilden högst upp i inlägget.)
Screen Shot 2013-12-30 at 22.15.22

Du kan också välja att bara hämta hem attribueringstexten och själv lägga in den i anslutning till bilden. Här har du följande möjligheter:
Screen Shot 2013-12-30 at 20.20.29

Om du ska använda en bild i tryckt material behövs ju till exempel mer information än om du lägger in en länk till en bild publicerad på nätet.

När du söker efter en bild på foter.com kommer det ofta upp bilder som kostar högst upp i söket under rubriken “Sponsored results”, men om du bläddrar förbi dem så kommer du till de fritt tillgängliga bilderna.


Om man använder andras bilder vill man kanske själv vill bidra med Creative Commons- eller Public Domain-licensierade bilder. Om du vill göra så kan du till exempel använda dig av följande för att göra dina bilder åtkomliga:

- Du kan Ladda ner Wikimedia Commons-appen och bidra med bilder i anslutning till att du tar dem.

Screen Shot 2013-12-30 at 21.49.13

- Du kan ha som grundinställning på Flickr att dina bilder får en Creative Commons-licens. Gå till http://www.flickr.com/account/privacy/ när du är inloggad på Flickr. Du kan sedan ändra licens för enskilda bilder till “All Rights Reserved.
Screen Shot 2013-12-30 at 21.13.14