När man jämför det som pågår med det som ska pågå … En dag om fritidshemmet

Fritids
Photo credit: demandaj / Foter / CC BY-NC-ND

Som ett led i att sätta mig in i fritidshemmens verksamhet har jag idag deltagit i en föreläsningsdag på temat “Allmänna råd för fritidshemmet”. Jag har lyssnat på föreläsningar som fått mig att förstå att förhållandet mellan skola och fritidsverksamhet inte är helt okomplicerat och att betydelsen av att fritidsverksamheten ska komplettera skolverksamheten på intet vis är särskilt självklar?

Gunnar Olausson från Skolinspektionen höll i den första föreläsningen, och han inledde med att prata om fritidshemmens uppdrag. Uppdraget finns att läsa om i skollagens kapitel 1-6 och i kapitel 14 vilket är fritidshemmets eget kapitel. Allt i Lgr 11:s kapitel 1 och 2 gäller förutom ett par korta skrivningar om betyg. Olausson menade vidare att det är viktigt för fritidshemspersonalen att känna till innehållet i kursplanerna för att på ett bra vis kunna komplettera dessa i fritidsverksamheten.

Han berättade om den bild Skolinspektionen får av fritidshemmen utifrån de olika undersökningar och enkäter som görs. Fritidsgrupperna består av i genomsnitt cirka 40 elever. 2003 handlade det om 30 elever och på 80-talet om cirka 20. Andelen högskoleutbildad personal minskar. Ledningen blir mer och mer frånvarande och verksamheten överlåts mer och mer till personalen. Kunskapen om verksamhetens uppdrag minskar och kvalitetsarbetet är svagt i alla delar. Man har blivit sämre på särskilt stöd och anpassning och verksamheterna blir mindre och mindre likvärdiga.

Olausson påstod att det pedagogiska uppdraget tas mindre på allvar och att vi inte i lika hög utsträckning som förr ser till vikten av barnens emotionella och intellektuella utveckling. Verksamheten har blivit förenklad och de  vanligaste sysselsättningarna är bollspel och pyssel. Han menade att en breddning av verksamheten krävs om man på riktigt ska se till innebörden av de allmänna råden. Vi behöver utmana de invanda mönstren, vi behöver variera oss mycket mer och vi behöver speciellt se mer till de större barnens behov.

Olausson problematiserade det faktum att fritidshemmen ska komplettera utbildningen och han la vikt vid att kompletterandet inte innebär att fritidspersonalen går in i skolan och jobbar. Han la fram positiva exempel på hur kompletteringen skulle kunna se ut. Om elever inte kan simma kan man besöka simhallen med fritids. Detta blir då en kompletterande insats. På det här viset blir det också som att fritids kompletterar det vissa hem inte kan erbjuda; i förlängningen en del av likvärdighetsarbetet. Olausson pratade också om att fritidshemmen kan erbjuda laboration och handgripligt arbete som kan komplettera skolan på ett bra vis. Jag har till exempel hört att man på skolor där man använder sig av “skriva sig till läsning” låter fritids stå för koordinations- träningen vad gäller skrivandet med penna geom att man ritar och färglägger. Man kan fundera kring vad som sker i skolan som skulle kunna få finnas i mer fysisk form på fritids. Ett organiserat samarbete är en hörnsten.

Komplettering är en sak, samverkan en annan. Ofta handlar samverkan om arbetsinsatser som fritidspersonal gör i skolan. Om fritidshemmets uppdrag ska möjliggöras behöver uppdraget förtydligas så att fritidspersonalen inte bara flyter in i skolverksamheten.

Olausson framhöll hur organisatorisk, fysisk och ekonomisk samverkan ofta finns samtidigt som verksamhetsmässig samverkan fattas. När fritidspedagoger arbetar i skolan har det ofta inget med fritidsverksamheten att göra. Olausson citerade professor Christian Lundahl som har påstått att: Om man jämför det som pågår med det som ska pågå, så finns inte fritids.

Talaren efter Olausson var Linda Merriloo från Skogstorpsskolan Kumla. Meriloo pratade bland annat om vikten av att delge vårdnadshavaren syfte och mål med fritidsverksamheten för ökad förståelse och delaktighet. Vårdnadshavare uttrycker ofta att de är nöjda med fritidsverksamhet, men på vilka grunder? Skolverksamheten blir ofta mer kritiskt granskad därför att tydligheten kring uppdraget är större.

Meriloo tog upp en hel del praktiska aspekter av arbetet på Skogstorpsskolan. Som rektor har hon en schemalagd träff med fritidspersonalen varje vecka. Fritidspersonalen har tidsmässigt anpassad planeringstid utifrån sina uppgifter. En fritidspedagog har till exempel mer planeringstid än en barnskötare. Man har kommit fram till att det är praktiskt att lägga all planeringstid vid samma tillfälle på förmiddagen om man till exempel vill ha gemensam fortbildning. Meriloo menade att man först skulle lägga ut fritidspedagogens tid och därefter kan man se var var och en kan göra  mest nytta i skolan utifrån kompetens och intresse.

Hon la fram lunchrasten som en fantastisk chans att få framhålla fritidsverksamheten. Här får man ju också arbeta med de barn som inte är med på fritids. På Skogstorpsskolan hade man “Veckans rastaktivitet” för att erbjuda något för de barn som kanske känner sig ensamma på rasten. “Ingen ska vara ensam och sysslolös!” Planeringstid ges för detta. Bara fritidspersonal finns ute på lunch

Dagen avslutades med ett fantastiskt framförande av Jessica Bergkvist och Helena Fuhrman, fritidspedagoger i Skellefteå. Bergkvist och Fuhrman har specialiserat sig på lek och verkligen utvecklat både koncept och förhållningssätt. De framhåller tydligt den vuxnes roll i leken och citerade under sin föreläsning Ihrskog:

”Barn kan inte enbart vara hänvisade till varandra de behöver vuxna som svarar för att de mår bra och att de har det bra. När barn vistas i grupp inom formellainstitutioner som exempelvis förskola, skola och fritidshem utgörs de vuxna avprofessionella pedagoger.”

Bergkvist och Fuhrman tog upp massor med inspirerande exempel på hur de arbetar. Bland annat bjuder de ofta in olika föreningar för att ha aktiviteter med fritidsbarnen, och här har barnen fått prova på allt från bugg till taekwondo. De låter också barnen föreslå och anmäla sig till olika kurser som fritidspedagogerna själva och folk utifrån håller i. De har kursveckor och barnen väljer en eller två kurser under en vecka.

De berättade också om sitt system med leklådor som består av plastbackar som innehåller grejer för diverse olika rollspel. Det kan röra sig om allt från spa till fastighetsförmedling. Leklådorna står uppradade på hyllor i källaren. På insidan av locket kan man läsa vad lådorna innehåller. Man lägger vikt vid i att allt ska tillbaka i lådorna i god ordning när dagen är över.

Men inte när det är lekvecka. När det är lekvecka används innehållet i lådorna fritt. Då kör man igång rollspel som fortlöper över längre tid. Alla blir tilldelade en roll och man har namn och ålder, till exempel “Kelly 23 år” runt huvudet på ett vitt pannband. Eller så kan det stå bara “mormor”. Ibland gör man så att halva klassen har lekdag en dag och andra halvan skola och vise versa. Grupper görs utifrån regelbundet uppdaterade sociogram.

Men det är inte bara fria rollspel som gäller för lekandet på fritids i Skellefteå. Man lägger också stor vikt vid regellekar så som “Röda & vita rosen” och “Ridddare och rövare”.

UR har tagit fram en programserie som heter “Friare kan ingen vara”. I ett avsnitt berättar och visar Jessica Bergkvist och Helena Fuhrman hur de använder leken i arbetet. Programmet finns HÄR

Rekommenderad vidare läsning: Barn som inte leker av Marie-Louis Folkman och Eva Svedin.

Saker som den här dagen har fått mig att fundera över är ålderssammansättningar i fritidsgrupper, fritidshemspersonals rastverksamhet, organiserad verksamhet på fritids kontra fri lek, fritidshemspersonalens roll i skolverksamheten och huruvida fritidsverksamhet under skoldagen kan vara användbart för att skapa mindre lärgrupper i skolan.

Kollegialt digitalt

Rektorers kollegiala lärande via internet och digitala medier

När man talar om kollegialt lärande i skolsammanhang handlar det oftast om lärares lärande, men det kollegiala lärandet är givetvis även en möjlighet för rektorer. En utmaning är att rektorer ofta arbetar ensamma, till skillnad mot lärare som oftast har gott om kollegor omkring sig. Ett sätt att underlätta för det kollegiala lärandet rektorer emellan kan vara att använda sig av internet och digitala medier. När man kommunicerar via internet och digitala medier minskar beroendet av tid och rum och det blir lättare för ensamarbetande rektorer att hitta gemensamma arenor för samarbete. kollegialt

Kollegialt lärande kan ske i många olika former där learning study, lesson study, learning walks, co-teaching, kollegial handledning, forskningscirklar eller aktionsforskning är några. Thomas Ernald ger följande definition i Skolverkets nyhetsbrev: “Det som kallas kollegialt lärande är en sammanfattande term för olika former av kompetensutveckling där kollegor genom strukturerat samarbete tillägnar sig kunskap och färdigheter.”

Digitala medier kan vara en viktig komponent på många plan i arbetet med kollegialt lärande. De underlättar för kommunikation, de möjliggör för ett utvidgat kontaktnät och de erbjuder många olika typer av arenor för kommunikation och samarbete. Digitala medier möjliggör också för snabb och gemensam åtkomst till olika typer av expertis. Flera personer kan på ett enkelt vis granska och analysera samma material (film, text osv) för diskussion. Den digitala kommunikationen kan också bidra till att synliggöra lärande och utveckling då de genom sin natur ofta blir en typ av dokumentation. Att kritiskt granska kollegors arbete är en viktig del av det kollegiala lärandet. Feedback kan ges på många olika vis när man arbetar digitalt. Till exempel genom ljudinspelninger, filmannoteringar, genom kommentarer i delade dokument eller kommentarsfält. Internet gör det enklare för fler att få ta del av ett material och var och en kan ge feedback när det passar. Helen Timperley har i sin forskning kommit fram till vikten av extern expertis i det kollegiala lärandet. Användandet av internet möjliggör en utökad tillgänglighet till sådan. Till exempel har man möjlighet att lyssna på inspelade föreläsningar och man har även möjlighet att annordna videosamtal med forskare och experter. Möjligheten till diskussion är central i kollegialt lärande och något som understryks i Timperleys forskning. Inte bara ger digitala medier möjlighet till detta genom att erbjuda många olika arenor för diskussion, men det finns också möjlighet att ha en diskussion som inte sker i realtid utan sträcker sig över längre tid. Timperley betonar betydelsen av att den som deltar i kollegialt lärande blir engagerade i processen för att inlärningen ska bli djup. Användandet av digitala medier kan uppmuntra för engagemang då medverkan kan bli smidig och intressebetonad.

Sociala medier

Under senare år har det blivit allt vanligare att lärare och rektorer skapar informella nätverk och mötesplatser i sociala medier för att diskutera skolutvecklingsfrågor. Det kan vara frågor som rör den egna undervisningen liksom frågor som rör större områden såsom skolpolitik. Man brukar tala om det utvidgade kollegiet. Genom sociala medier får man möjlighet att delta i kollegial handledning, och det spelar inte längre någon roll var man befinner sig i tid och rum. Den här typen av kollegial handledning utgör en möjlighet för alla att finna kollegor för samarbete, oberoende av arbetssituation. Twitter är ett exempel på ett socialt medium som används flitigt av lärare och rektorer. Genom så kallade hashtags kan man märka upp sina inlägg så att de hamnar i specifika kategorier och dialoger. Några exempel på hashtags är: #fskchatt (förskolans pedagoger) och #rektorschatt (för skolledare). Det finns också diskussionstaggar såsom #malyft (matematiklyftet) #laslyft (läslyftet), #skolan (allmänt om skola), #lärare (allmänt om läraryrket) och #utbpol (utbildningpolitik). På Twitter pågår erfarenhetsutbyte, debatt och kontaktskapande. Twittercensus är en årligt återkommande genomlysning av svenska Twitter. Här framgår att användare med skolanknytning är väl representerade jämte användare från områden som media och politik. På Skolverkets hemsida kan man läsa följande:

Diskussionerna på Twitter främjar ett kollegialt lärande där lärare lär av och med varandra. På Twitter deltar många i pedagogiska och didaktiska samtal som de upplever att de inte riktigt hinner med i vardagen. Twitter blir därmed en plattform för professionella nätverk som kan bidra till att både lärare och skolan utvecklas.

Över 60 procent av Sveriges befolkning har ett Facebook-konto. Mediet används av sina användare både för att socialisera med släkt och vänner och för arbetsrelaterade aktiviteter. Myndigheter och företag finns där och många lärare och rektorer sköter till exempel sina kontakter med Skolverket via Facebook. Sociala medie-experten Brit Stakston hävdar att Facebook i allt högre utsträckning kommer att bli en del av vår infrastruktur. På Facebook finns mängder av grupper med skolanknytning där pedagoger och rektorer för diskussioner och lär av varandra. Exempel på grupper med pedagogisk anknytning är “Lärande för lärare – kompetensutveckling och kollegialt lärande”, “Kollegialt lärande för lärare i matematik, åk 7-9 och gymnasiet”, “Forum specialpedagogik”, “Skolledare för lärande”. Grupper på Facebook kan vara öppna eller slutna och man behöver inte vara “vän” med andra gruppmedlemmar. Man kan enkelt skapa en grupp för en specifik utbildningssatsning, där ingen annan än medlemmarna i gruppen kan se varandras inlägg. Man kan också skapa och dela dokument i en Facebookgrupp. Google plus är en plats för nätverkande som fungerar ungefär likandant som Facebook. Även här finns många grupper med skolanknytning. Funktionerna för att dela dokument är mer utvecklade i Google plus och här finns också videokonferensverktyget Google Hangout.

Många rektorer och lärare använder bloggar för publicering och kommunikation. Bloggverktyg ger möjlighet att publicera text, film, bild och ljud och man kan låta läsare kommentera inlägg. I kommentatorsfälten uppstår ofta trådar av kommunikation. Flera användare kan ha tillgång till publicering i samma blogg och man kan göra inställningar för åtkomst så att bloggen är öppen eller lösenordsskyddad. Man kan prenumerera på en blogg för att få ett meddelande så snart ett inlägg är gjort. Inlägg som gör i en blogg hamnar i bakvänd kronologisk ordning. Bloggen kan fungera som en loggbok och utgör ett tydligt dokumentationsverktyg.

Learning study och lesson study

Båda metoderna handlar om att lärare samarbetar kring utformandet av och förbättringen av undervisning. I learning study är det elevernas lärande som mäts och utvärderas. I lesson study är det själva undervisningen. Båda metoderna handlar om ett samarbete lärare emellan. Lärare planerar tillsammans, studerar den utförda undervisningen tillsammans, utvärderar och reviderar tillsammans. Ofta är lektionerna filmade för att de ska kunna granskas och utvärderas. I och med att lektioner filmas kan de även bli tillgängliga för rektorer som då också kan få möjlighet att ge feedback och få insikt i det pedagogiska arbetet. Filmerna kan publiceras på internet för att öka tillgängligheten för involverade lärare och deras rektorer. I YouTube finns ett verktyg för att man enkelt kan göra annoteringar, dvs skriva in text på relevanta ställen i själva filmen.

Forskningscirklar och studiecirklar

Möjligheten att hålla internetbaserade forsknings- och studiecirklar finns genom användandet av videokonferensverktyg som Google Hangouts och Skype. Båda gratis och tillgängliga för vem som helst att använda. I Google Hangouts finns också möjligheten att dela skärm, arbeta i gemensamma dokument och se på film tillsammans. Videokonferenser kan spelas in och publiceras på t ex YouTube. Bambuser är en tjänst där man kan göra publika livesändningar och där inspelningarna sedan lagras och kan ses av andra.

MOOCS

MOOC står för Massive Open Online Course. Moocs är öppna kurser som ges över internet. Många universitet ger mooc-kurser men i princip kan vem som helst starta en sådan. Kurserna administreras via lärplattformar och sociala medier. Skollyftet skapades som en motreaktion mot Aftonbladets artikelserie “Skolraset”. Många lärare kände inte igen bilden som målades upp av media och “Skollyftet” blev ett verktyg för att påvisa positiva sidor av skolutvecklingen och grundtanken var att lyfta skolan. Genom hashtaggen #skollyftet fick man tillgång till kollegor landet runt som man kunde diskutera med eller rådfråga. 2013 startades inom Skollyftet “Digitala skollyftet”, en så kallad mooc-kurs (eng. Massive Open Online Course), en storskalig öppen nätkurs. 1500 lärare och rektorer gick med i kursen där de delade erfarenheter och lärde av varandra. Skolverket har i samarbete med Karlstads universitet utformat mooc-kursen i betyg och bedömning. Kursen som riktar sig till lärare och skolledare kan genomföras i valfritt tempo och den tar ca 30-40 timmar i anspråk. Efter avslutad kurs får deltagarna ett intyg från Karlstad universitet. Mooc-kurser är en möjlighet för kollegialt lärande via internet. Lärare kan gå med i en kurs på individuell basis eller så kan ett helt arbetslag delta i samma kurs. På så vis får man både möjlighet att samarbeta med andra kursdeltagare och med sina kollegor.

Sammanfattningsvis

Till fördelarna med kollegialt lärande via internet kan räknas individanpassning, utökat utbud, tillgång till expertis och lärmaterial samt möjligheter för samarbete för den som inte har tillgång till kollegor på nära hand. Vilket ämne man än har behov av att diskutera finns alltid möjligheten att hitta samtalspartners. Sociala medier medger dessutom icke-hierarkiska samtal där alla ges möjlighet att göra sin röst hörd. Sociala medier kan i förlängningen ses som en möjlighet för rektorer och lärare att exponera sitt kunnande och därmed bidra till en statushöjning för professionen. Internet och sociala medier blir tack vare sin lättillgänglighet en möjlighet till kontinuerligt, gemensamt och systematiskt lärande.

Bildkälla  By ITU Pictures CC-BY

Wikimania 2014

wikimania1

För tionde året i rad har konferensen Wikimania anordnats. Den är öppen för alla som är intresserade av Wikimedia Foundations olika wiki-projekt, där Wikipedia är det mest välkända. Exempel på andra är Wikimedia Commons, Wikivoyage, Wikiversity, Wikiquote, och Wikibooks. Eftersom Wikimania är ett internationellt projekt hålls konferensen på olika platser varje år och i år var det Londons tur. Förra året hölls konferensen i Hong Kong och nästa år är Mexiko värd. Jag har fått möjlighet att delta i årets event tack vare ett projekt på Högskolan Dalarna som jag är delaktig i, som handlar om öppna digitala lärresurser (OER). Med det här inlägget vill jag berätta lite om det jag har fått ta del av.

wikimedia_family-300x300

Vad är Wikimedia Foundation och Wikipedia?

Wikipedia är världens största och mest populära uppslagsverk. Wikipedia är fritt att använda för vem som helst och för vad som helst. Uppslagsverket är helt fritt från reklam. Wikipedia innehåller 32 miljoner artiklar på 287 språk. Alla artiklar är skrivna av volontärer, byggs ständigt på av volontärer samt granskas och redigeras av volontärer. Det finns tydliga riktlinjer för publicering vad gäller källhänvisningar och opartiskhet; felaktigheter försvinner oftast väldigt snabbt. Wikipedia har funnits i 12 år och är nu den största resursen för samlad kunskap i mänsklighetens historia.

Wikimedia Foundation är den ideella organisation som driver Wikipedia och andra öppna kunskapsprojekt. Dess målsättning är att främja wikibaserade projekt med öppet innehåll och göra resultatet av dessa kostnadsfritt tillgängligt för allmänheten. Det som alla Wikimediaprojekt har gemensamt är att de är helt öppna för alla att bidra till och redigera. Den här möjligheten har lett till omfattande uppslagsverk som hela tiden uppdateras och hålls aktuella.

Öppenhet är en grundprincip för Wikimedia Foundation:

Wikimania 3

Wikipedia Zero

wikimania 4

”Wikipedia Zero 1 Mumbai Guy on phone” by Victor Grigasand David Peters, modified by Heather Walls, under CC-BY-SA 3.0 Unported, from Wikimedia Commons

Många presentationer och seminarier har handlat om skola och utbildning; många med emfas på demokratifrågor och allas rätt till kunskap. Wikipedia spelar en viktigt roll för möjligheten att skaffa sig kunskap; inte minst för de som har begränsade möjligheter på grund av att man bor på fattiga och avlägsna platser. Wikipedia är en viktig kunskapskälla tack vare sin opartiskhet och sin ständiga uppdatering; dessutom är tillgången gratis och den finns på många olika språk. För att komma åt Wikipedia behöver man dock internet , vilket ofta inte är gratis och här kommer Wikipedia Zero in i bilden. Wikipedia Zero är ett projekt som har som mål att öka tillgängligheten till kunskap för alla. I utvecklingsländerna blir tillgången till mobiltelefoner större och större; genom Wikipedia Zero ska alla få tillgång till gratis internet knutet till Wikipedia för att kunna surfa fritt på sajten. Den här filmen ger en inblick i projektet:

Länder där Wikipedia Zero finns:

wikimania 5

CC-BY-SA

Klicka på bilden för att läsa en artikel ur The Guardian om Wikipedia Zero

wikimania 6

Wikipedia i undervisning och lärande

För inte så länge sedan, och fortfarande på många håll, har lärare varit kritiska till att elever använder sig av Wikipedia i skolarbetet. Man har påstått att den har varit en opålitlig källa eftersom den bygger på så kallad crowdsourcing – dvs den är öppen för vem som helst att medverka och bidra till. Nu börjar förståelsen för vad Wikipedia är bli större och man ser uppslagsverket för det är; en ingång till kunskapen, ett första steg i undersökningsprocessen. Elever använder Wikipedia vare sig vi säger att de ska göra det eller inte – det gör också deras lärare, även de som ofta är kritiska.

För att kunna använda Wikipedia på ett bra vis är det viktigt att få förståelse för hur uppslagsverket fungerar. Ett sätt att lära är att själv sätta sig in i hur man redigerar och uppdaterar och här finns en enorm potential för den lärare som vill göra sin undervisning mer meningsfull och autentisk. Tillsammans med elever kan man uppdatera, redigera och skriva artiklar – något som också erbjuder ett bra sätt att hjälpa eleverna att utveckla sin medie- och informationskunnighet (MIK). Att lära sig att hantera Wikipedia, med tanke på dess prominens kanske borde vara en självklar del av modern undervisning. (I Israel ska Wikipedia till och med bli en del av styrdokumenten.) Elever behöver lära sig hur man hittar användbara länkar till första- och andrahandskällor och hur man gör källhänvisningar. Ett källkritiskt tänk är givetvis också viktigt att träna och Wikipedia utgör ett autentiskt material för sådan träning. Även om det mesta på Wikipedia numera är källbelagt kan man fortfarande hitta material som inte är det. Elever bör också lära sig at redigera och bidra till Wikipedia – det gör att förståelsen ökar för hur uppslagsverket fungerar samtidigt som det kan ge en positiv känsla och vara en boost för självförtroendet att veta att man är med och skapar världens största uppslagsverk. Istället för att vara passiva mottagare av kunskap blir eleverna aktiva medkreatörer.

wikimania 9

Hur kan jag använda Wikipedia i undervisningen?

För dig som vill veta mer om hur du kan använda Wikipedia i undervisning finns massor av resurser. Sara Mörtsell som är Education Manager för Wikimedia Sverige har satt ihop ett vägledande material för pedagoger som vill låta sina elever/studenter publicera texter på Wikipedia som en del av sitt kursarbete. Vägledningen vänder sig i första hand till gymnasielärare (exempelvis genom att det innehåller citat ur Gy11), men hela upplägget fungerar som inspiration och råd till alla pedagoger som vill göra det, alltså även inom högskola/universitet.

Länk till materialet: Wikipedia: Träning/För pedagoger

För dig som arbetar i grundskolan finns Wikimini som resurs. Wikimini har funnits sedan sommaren 2013 och innehåller i skrivande stund 325 artiklar och utöver det många påbörjade texter som ännu inte blivit kompletta artiklar. Upplägget är samma som på Wikipedia, alla sidor har diskussionssida, historiken är synlig för alla etc. En skillnad är att man behöver skapa ett konto för att redigera, kan göras längst ner på varje sida. Det riktar sig mot grundskolan, och är öppet för alla att bidra på sin nivå. I de yngre åldrarna kan texter jobbas fram gemensamt i klassrummet innan det läggs in på Wikimini och i de senare åren kan elever ges mer avancerade och självständiga uppgifter, vilket också kan inkludera att “städa” och styra upp påbörjade artiklar genom exempelvis att länka och lägga till källhänvisningar. Wikimini är en bra träning inför eget redigeringsarbete i Wikipedia eftersom principerna för redigering är liknande.

Exempel: Här är artikeln på Wikimini om Göteborg. Längst ner syns namnen på de 8 användare som har varit med och bidragit till texten.
wikimania 8

Här är ett par länkar på engelska, främst för dig som undervisar på universitet eller högskola:

3 Ways to Use Wikipedia as an Educational Tool

Let’s Get Serious About Wikipedia

David White från Univercity of the Arts in London höll ett intressant anförande om användandet av Wikipedia i undervisningssammanhang. Du kan lyssna på detta genom att gå in HÄR och skrolla ner en bit.

Här är David Whites bildspelspresentation:

 

Gruppfoto vid Wikimania 2014:

wikimania 0000

I mitten längst fram står Jimmy Wales som 2003 grundade Wikimedia Foundatin. På hans högra sida står Lila Tretikov som är nuvarande verksamhetschef för Wikimedia Foundation.

För dig som är intresserad av att lyssna på fler föredrag från Wikimania 2014 finns många att hitta HÄR.

Hör gärna av dig med frågor eller funderingar!

//Marie Linder

 

Den här texten förekommer också på pedagogdalarna.se

Those Serendipity Moments

Horace Walpole

Serendipitet handlar om förmågan att ta till vara sådant vi snubblar över av ren tillfällighet. I det här inlägget funderar jag kring hur internet kan ge oss möjlighet att genom serendipityartade händelser få tillfälle att se mer av våra elevers förmågor än vad vi gör i den ordinarie skolvardagen.

Digitala medier innebär nya arenor för kommunikation. Jag är väldigt nyfiken på vad den här möjligheten kan tänkas innebära för relationen mellan elev och lärare, och om den kan tänkas innverka på möjligheterna för formativ bedömning. Jag upplever själv att jag vid flera tillfällen, genom sociala medier fått se sidor av elever som jag inte fått möjlighet att se inom ramen för det ordinarie skolarbetet, där de visar upp mycket mer sofistikerade förmågor än vad de annars har gjort i skolmiljön. Det kan röra sig om texter, bilder eller reflektioner; produktion på elevens eget initiativ i en hemtam omgivning. Jag tänker då att kanske är det så att internets kommunikationskanaler erbjuder ett sätt för elever att visa upp sina förmågor på ett mer rättvisande sätt än när detta ska ske inom tillrättalagda skoluppgifter.

När vi arbetar formativt med elever behöver vi ta reda på var de befinner sig för att kunna stödja dem i utvecklingen. Vi måste skapa möjligheter för dem att visa upp vad de kan. Det jag är nyfiken på är om internet, genom exempelvis sociala medier, möjliggör för tillfällen där elever genom att de befinner sig i en hemtam och avslappnad miljö får utökad möjlighet att visa upp sina verkliga förmågor. Om det skulle vara så att det ligger något i detta behöver vi låta faktumet påverka vårt sätt att utforma arbetsuppgifter i skolan.

Jag är nu som ett led i arbetet med min magisteruppsats ute efter exempel på när det jag beskriver ovan har skett. Alltså verkliga case. Jag skulle vilja be dig som har exempel på när du, tack vare internet, har fått se elever uppvisa förmågor som du kanske annars inte blivit varse i det ordinare arbetet. Om du har ett eller flera exempel, är jag jätteglad om du mailar mig och berättar. Du kan gärna berätta i korthet och sedan kanske jag får kontakta dig för att veta mer. Min mailadress är marie.linder@gmail.com. Jag är också väldigt tacksam om detta kan få spridas så mycket som möjligt så hjälp mig gärna med detta. TACK!

Du kan också välja att svara i kommentarfältet, men se då gärna till att jag får kontaktuppgifter om jag skulle vilja be dig berätta mer.

//Marie Linder

Lite om begrepp i allmänhet och om begreppet flippat klassrum i synnerhet

I diskursen kring skolan florerar massor av begrepp som vi alla har vårt unika förhållande till, och som dessutom kan bli värdeladdade utifrån hur vi definierar dem och hur vi känner inför dem. Begrepp som klassrum, läromedel, raster och läxor är för många självklara när man pratar skola. Sedan har vi nya begrepp som uppkommit under senare år och som ofta används som om det vore självklart vad de står för; och som dessutom ofta behandlas som om de självklart ska ha en positiv laddning. Här har vi begrepp som en-till-en, omdefinierat lärande, The Big Five och flippat klassrum. Jag har tidigare skrivit om en-till-en-begreppet, Jan Svärdhagen har ifrågasatt begreppet omdefinierat lärande och Joel Rudnert har ifrågasatt The big fiveJag kommer i det här inlägget att uttrycka mina funderingar kring begreppet flippat klassrum.

Flippat klassrum
För många handlar flippat klassrum om att läraren filmar sin genomgång så att eleverna kan titta på den i förväg hemma för att sedan föra diskussioner eller laborera utifrån den i klassrummet. Den här föreställningen förutsätter en hel del förutfattade meningar om hur skolarbete går till. Innbyggt i föreställningen är att skoldagen är uppdelad i lektioner och att varje lektion ansvaras för av en lärare, att elevernas självständiga arbete sker utanför skolan och i grunden vittnar den om en förmedlingspedagogisk kunskapssyn.
Bild 1

När jag tänker på upplägget av skolarbetet vid min tidigare arbetsplats i grundskolan har det nog alltid kunnat anses som flippat om man ser begreppet i en vidare kontext än den jag beskriver ovan. Nämligen den att eleverna vid gemensamma samlingar (låt oss kalla det lektioner) inte ägnar sig åt sådant de lika gärna skulle kunna ha gjort på egen hand, utan att tiden utnyttjas till att göra sådant som lämpar sig att göra i grupp och tillsammans med läraren.

Ordningen var istället sådan att eleverna under så kallade arbetspass ägnade sig åt diverse arbetsuppgifter under eget ansvar; till exempel förberedelser inför en gemensam genomgång. Flippen här är alltså mellan lektionstid och egen tid i skolan, inte mellan skoltid och hemtid, vilket är den gängse synen på flippat klassrum. Viktigt här är att den gemensamma genomgången mycket väl kan vara en lärargenomgång i katederundervisningsstil. Att lyssna på en föreläsning tillsammans med andra kan ha stort pedagogiskt värde. Vi upplever tillsammans, noterar andras reaktioner, lyssnar till andras frågor osv. Det flippade blir då att be eleverna göra sådant i förberedelsstadiet som gynnar den gemensamma genomgången, vad det nu må vara.

Det är viktigt att vi tänker till kring hur vi organiserar skolarbetet för att optimera utveckling och lärande. Lärares tid med elever är begränsad och därför bör vi vara noga med hur den tiden utnyttjas. Ju mer eleverna kan lära effektivt i självständigt arbete desto mer kvalitativ tid kan eleverna få tillsammans med en lärare. Här vill jag lägga i begreppet självständigt arbete även arbete tillsammans med kamrater, men utan en lärares direkta stöd. Här behöver vi också titta på hur vi kan använda digitala medier för att möjliggöra kommunikation och samarbete, dels elever emellan och för lärarens kommunikation med och stöd till elever.

Om vi antar ett sociokulturellt perspektiv på lärande när vi planerar undervisningen behöver vi granska de aktiviteter vi ägnar oss åt och fundera på vilken arena de bör utövas på för att få den mest rationella utkomsten. Om vi ser läraren som viktig för elevers lärande, är det logiskt att vi utnyttjar lärarens tid tillsammans med elever på ett så rationellt vis som möjligt. Om det till exempel är så att läraren har en genomgång där det inte är viktigt att få ställa frågor mitt i genomgången, kan och bör således den genomgången filmas så att så många elever som möjligt kan se den medan läraren bara behöver göra genomgången en gång. Om digitala medier används för kommunikation mellan lärare och elev kan också denna organiseras så att samma lärare har möjlighet att samtala med eleverna kring genomgången utanför den traditionella klassrumsmiljön. Kommunikation genom digitala medier utesluter inte kommunikation i det analoga rummet (vi kan kalla det klassrummet) utan möjliggör istället för mer kommunikation i allmänhet.

Min tes är att begreppet flippat klassrum är ett väldigt förenklat sätt att se på saker och ting. Vi behöver problematisera förhållandet mellan tid och aktivitet på ett mycket mer avancerat sätt än vad som görs i den gängse uppfattningen av hur flippad undervisning går till. Begreppet flippat klassrum är bra om det får oss att fundera kring detta, men egentligen bör det vara överflödigt eftersom vi tack vare digitala medier kan lägga upp skolarbetet på så många nya vis än vad vi kunnat tidigare. Det är viktigt att vi faktiskt vågar tänka nytt och se till de möjligheter som nu finns tack vare att nya arenor för kommunikation har uppkommit. Kanske tror man att man gör något nytt bara för att man kallar det flippat klassrum, när det man kanske egentligen gör är att cementera det traditionella; som till exempel ett förmedlingspedagogiskt förhållningssätt.

En sak i detta som är viktig att fundera kring i upplägget av undervisningen är bedömningsaspekten. Kommunikation är viktig när vi arbetar formativt och vi bör därför möjliggöra så mycket kommunikation som möjligt. En annan viktig sak när man arbetar formativt är att läraren får se eleven “in action” och få möjlighet att ge feedback i skarpt läge. Av den anledningen kan det vara idé att arrangera tiden i klassrummet så att det som sker där är aktiviteter där eleverna får möjlighet att visa upp sina förmågor samtidigt som läraren finns där och kan ge feedback i skarpt läge. Till exempel under diskussioner och laborationer.

Praktiska exempel
Jag har haft flera utbildningstillfällen kring flippat klassrum och i samband med detta har jag tagit fram en del exempel på olika verktyg och organisation av aktiviteter.

Nedan finns förslag på vilken typ av aktivitet som kan tänkas göras som förberedelse inför en lektion och vilken typ av aktivitet som passar sig när hela gruppen är samlad.
Bid 2

Det finns mängder av digitala verktyg vi kan använda oss av för att underlätta elevernas förberedelsearbete och lärarens insyn och medverkan i detsamma. Här presenteras några idéer på förberedelsearbete med hjälp av digitala medier (Alla exemplen utom ett är fingerade):

Man kan förvisso be eleverna se en videofilm i förberedelse inför en lektion, men hur kan man försäkra sig om att det faktiskt blir gjort? Om de inte gör det får det konsekvenser inte bara för dem själva utan också för kamraterna och läraren. Ett sätt är att bädda in filmen i ett Google dokument och be eleverna svara på frågor med anknytning till filmen eller kommentera den. De gör detta i själva formuläret och du får automatiskt deras svar i ett kalkylark. Du får då koll på vilka som sett och du kan prata med dem som inte svarat och reda ut varför.

Ett exempel på ett sådant formulär där eleven skriver fritt för att läraren ska kunna samla in material inför den gemensamma samlingen.

Ett exempel på ett sådant formulär med kontrollfrågor kring det som sägs i filmen.

Läraren kan be eleverna läsa en text och skriva in sina tankar på en gemensam digital anslagstavla, skapad med till exempel padlet.com

Ett exempel på användning av Padlet där eleverna läser en novell och skriver ner sina tankar

Här är ett exempel på användandet av Google Sites. En länk till ett podcast publiceras och i anknytning till detta ett formulär med frågor.

VoiceThread är ett fantastiskt redskap för kommunikation på många olika vis. I mittenrutan kan läggas filminspelningar, bildspel, texter, genomgångar osv och runt omkring samlas kommentarer, skriftliga, verbala eller video. Här är ett exempel från min engelskundervisning där eleverna såg en film och talade in sina tankar i kommentarform.

TodaysMeet kan användas för att eleverna ska kunna kommentera en upplevelse inför den gemensamma diskussionen. Här har eleverna sett ett filmatiserat framträdande av en pjäs och kommenterat i backchanneln.

Att filmatisera matematikgenomgångar är populärt. Jag har sett otaliga exempel på hur lärare fantasifullt riggar sin egen filmstudio för att kunna göra detta. Observerar att ett notställ används i vänstra bilden.
Screen Shot 2014-03-30 at 12.07.32

En sak som är positiv med att låta eleverna få lärarens genomgångar i filmatiserad version är att eleven kan pausa och se om i det oändliga. Kombinerar man detta med en möjlighet för eleven att ställa frågor till läraren genom någon slags digitalt forum är det givetvis ändå bättre.

Åtkomsten är en annan positiv aspekt kring filmade genomgångar. Alla elever har idag ha tillgång till internet på ett eller annat vis. Om inte hemma så i skolan. De kan därmed (i de allra flesta fall) titta på genomgångar när och där det passar dem bäst.

En annan positiv aspekt kan vara att det blir mer motiverande att arbeta hemma. Eleverna får en tydlig indikation att deras självständiga arbete faktiskt leder till något. De känner att de kommer förberedda till lektioner tack vare att de lagt ner tid på förberedelser, och de har nytta av det. Om det dessutom finns arenor för elevernas samarbete i förberedelserna blir den sociokulturella aspekten aktuell. Arenorna kan vara analoga eller digitala, men chanserna att de digitala arenorna kommer att vara de mer populära är stora, när man ser på hur viktiga dessa är i ungdomars liv.

För att göra en koppling till läroplanen har jag funderat kring hur Blooms taxonomi som starkt har påverkat skrivandet av kunskapskraven kan kopplas till flippad undervisning. Så här skulle man kunna tänka:

Screen Shot 2014-03-29 at 14.19.28

1) Här tillgodogör sig eleven fakta i form av till exempel en filmad föreläsning.

2) Eleven visar sin förståelse av det som sagts genom att till exempel skriva ner sina reflektioner i något slags digitalt medium där läraren kan läsa och eventuellt kommentera.

3) I en gemensam samling används den tillskansade kunskapen i till exempel diskussioner eller laborationer. Läraren kan samtala med eleven och lyssna till elevens samtal med andra.

4) Inspirerad av det som hände i interaktionen i klassrummet fortsätter eleven att fördjupa sig i området. Det kan till exempel vara i form av en analys, en uppsats eller annan egen produktion. Detta kan göras online och läraren kan då enkelt ge feedback under arbetets gång.

5) I form av någon slags slutprov gör läraren en summativ bedömning av elevens förvärvade kunskaper/förmågor.

Ett omvänt klassrum är bara ett omvänt klassrum så länge det är omvänt. Förhoppningsvis är det omvända klassrummet snart det rättvända.

Äntligen!

Kovändning

Äntligen ger utbildningsministern med sig och kommer att ge Skolverket i uppdrag att arbeta fram en IT-strategi för skolan. Väldigt bra tycker många (läs: säkert de flesta) men VARFÖR, VARFÖR måste han ge även detta en negativ skuldpådyvlande vinkling.

“Man ska inte inbilla sig att bara för att vi har det så löser sig allt. Många kommuner har strategier men ändå stora problem.”

Om utbildningsministern hade varit det minsta delaktig i diskussionerna kring digitala medier i skolan hade han märkt att just denna fråga har varit varit del av diskursen sedan flera år tillbaka. Vi vet att de digitala medierna inte är mer än verktyg och att det är människor, pedagogik och organisation som är avgörande.

Artikel i Computer Sweden publicerad i dag på morgonen.

Ett smidigt sätt att sköta inlämningar av länkar

Ibland behöver vi samla in länkar från elever när de har skapat något på en webbsite. Ett sätt att göra det på ett enkelt vis är att skapa ett Google-dokument där eleverna kan klistra in sina länkar. Jag gjorde den här instruktionen till en av mina kursdeltagare och tänker att även andra kanske kan ha nytta av den.

Screen_Shot_2014-03-18_at_18_38_46.png

Vad är det egentligen som lyfter?

På väg hem från Gagnef där jag har träffat ett sjuttiotal lärare för att diskutera formativ bedömning får jag syn på följande:

JB

Under träffen i Gagnef har vi just pratat om vikten av att vi arbetar formativt med eleverna. Hur vi lyfter dem genom att ge dem konstruktiv feedback. Vi har också konstaterat att formativ undervisning är det som enligt forskningen har visat sig ha allra störst betydelse för elevernas kunskapsutveckling.

Tidiga betyg kommer inte att lyfta vare sig skolan eller eleverna; åtminstone inte de elever som får bekräftat att de inte kan. Summativa bedömningar i form av låga betyg ger en elev signaler att han eller hon inte räcker till. Formativa bedömningar som låter elever utvecklas utifrån egen förmåga och kapacitet kan däremot lyfta. Genom formativ undervisning lär sig eleverna att inte vara rädda att göra fel eller experimentera. Summativa bedömningar kan däremot hämma.

Daniel Barker drar i ett blogginlägg en parallell mellan formativ undervisning och empati:

När jag för ett par år sedan stötte på begreppet “formativ bedömning”, slogs jag av hur mycket det liknar just empati. […]. För mig handlar formativ bedömning, likt empati, om att skapa sig en förståelse av hur den undervisning man bedriver påverkar eleverna och sedan anpassa undervisningen efter den förståelsen.

Formativ undervisning handlar för mig om att lyssna in, hjälpa framåt och visa respekt. Att behöva tilldela elever låga betyg, är för mig en jobbig del av lärargärningen. Jag tror att Jan Björklund, utan erfarenhet av att ha arbetat som pedagog och med dålig tillförlit till vad pedagogisk forskning visar, har någon slags föreställning om att låga betyg kommer att få elever att jobba hårdare. Kanske är det till och med så att han tror att de här eleverna kommer att bidra till att den studiediciplin som han enligt artikeln åberopar stärks, i och med att hotet av låga betyg ligger över dem.

Det är också uppenbart att vi måste stärka studiedisciplinen. Och det är enkla saker, det handlar om att passa tider, att ha gjort läxan, att ha med rätt prylar till lektionen, att det är tyst och lugnt i klassrummet.

En god skolmiljö erhålls när elever trivs i en skola de upplever som meningsfull och där de behandlas med respekt.

Troed Troedsen skrev på Facebook idag:

Björklund tror att ordning och tidpassning är en förutsättning för en meningsfull skola. Han har i grunden fel. Ordning och tidpassning är en konsekvens av en meningsfull skola.

Framtidens lärplattform

Framtidens lärplattform

Ju mer nätbevandrade människor blir desto mer kräsna blir de i sitt internetanvändande. Tendensen att elever, studenter och lärare söker sig utanför den traditionella lärplattformens stängda miljö för att skapa egna samarbetsytor på nätet blir alltmer tydlig.

Några tendenser som kan tänkas leda till att lärplattformen blir överflödig:

1) Ökad användning av molntjänster. Molnets närmast obegränsade lagringsutrymme och möjligheten att göra sig oberoende av lokala servrar och tekniker. Ekonomi.

2) Web 3.0. Människor börjar i allt högre utsträckning låta personliga nätmiljöer växa fram. I den rika floran av internettjänster väljer vi de som passar oss och vi går med i de nätverk som gagnar oss; sedan några år tillbaka har uttrycket Personal Learning Environment (PLE) figurerat. Detta är en tendens som gör att system som inte passar oss på ett naturligt sätt blir utfasade, system som till exempel omoderna lärplattformar. Jag hör allt oftare lärare säga att de har svårt att få eleverna att gå in på plattformen för att kommunicera, vilket ofta leder till att lärarna väljer sociala medier utanför plattformen för kommunikation med eleverna. Den plattform som användes vid mitt förra arbete krävde tio klick innan jag var i kontakt med lärmaterialet. Den som är van att röra sig på nätet (dvs de flesta elever) är inte intresserad av att använda ett sådant system. Våra konversationer och vårt lärande berikas när vårt samtal flyttas utanför klassrummet/lärplattformen – något som den som är van att röra sig på nätet troligtvis saknar (medvetet eller omedvetet) i en stängd miljö.

3) Ökad digital kompetens gör oss mer självständiga i att söka information och kommunikation. Svaren finns inte i lärplattformen – de finns på Twitter, i diverse diskussionsforum, på YouTube, i bloggar osv. Plus att vår nätnärvaro gör att nätet förstår oss och använder vår historia för att leda oss mot det vi troligtvis söker. Den semantiska webben (web 3.0) förstår oss och underlättar.

4) Ökad medvetenhet kring hur vi anpassar rådande kunskapssyn till ett digitalt arbetssätt. Ett formativt arbetssätt kräver möjligheter till individualisering. Den formativt undervisande läraren behöver snabbt kunna skapa nya miljöer för en elev och finna passande verktyg. Den traditionella plattformens inneboende tröghet kan här vara ett hinder.

5) I våra läroplaner står som mål att elverna ska kunna använda sig av modern teknik. Detta tränas inte i en stängd miljö; här måste eleverna få röra sig på nätet. Givetvis är det också relevant att elever får lära sig verktyg som de kan använda utanför skolan, efter avslutad skolgång eller när de påbörjar en ny utbildning. Barn, ungdomar och vi vuxna behöver lära oss att självständigt utnyttja nätet, det gör vi inte inom den stängda plattformen.

Jag har under min tid som lärare i använt mig av fyra olika lärplattformar; Ping Pong, Moodle, It’s Learning och Fronter. Nu när jag inte längre använder dem är det ingenting jag saknar som de kunde har erbjudit. Min digitala kompetens gör att jag enkelt hittar verktyg för det jag vill göra tillsammans med studenter eller kollegor. Behovet av tillrättalagda lösningar minskar allt eftersom vi blir allt mer rutinerade i vårt internetanvändande.

Ett exempel från verkligheten
Förra året ansvarade jag för en utbildning där 120 gymnasielärare från tio kommuner i regionen deltog. Kursen hette “Sociala medier, molntjänster och öppna digitala lärresurser”. Kursen byggde helt på kommunikation över nätet förutom tre fysiska möten med föreläsning och workshop. Kursinnehållet gjorde att det blev ett naturligt val att använda just “Sociala medier, molntjänster och öppna digitala lärresurser” i kursupplägget. För mig blev det hela ett experiment kring hur framtidens lärplattform skulle kunna tänkas se ut. Allt byggdes upp kring fria nätresurser enligt följande:

– En hemsida med all information och alla länkar gjordes i WordPress.
– Diskussion och support skedde i en slutna Facebookgrupp och Google+ grupper
– Länkar samlades i ett gemensamt Delicious-konto
– Hashtag på Twitter för kursen
– All kurslitteratur fanns att tillgå digitalt. Mestadels bestod den av artiklar, TED-föreläsningar och filmer på YouTube.
– Nätseminarierna skedde via Google Hangout där vi hade möjlighet att dela skärm och arbeta i gemensamma dokument.
– Slutuppgiften redovisades på en WordPressida som alla deltagare hade behörighet att skriva i.

Fungerade fantastiskt bra och ledde till att deltagarna upptäckte resurserna och började i sin tur använda dem i sitt eget arbete.

Genom att man provar sig fram och använder det som fungerar bra samtidigt som man ratar det som inte fungerar sker en naturlig utveckling mot det bättre; något som inte är möjligt när man bundit sig vid en inköpt plattform. Frihet i val av produkt ger makt åt användarna och främjar utvecklings-takten.