Lärarens framtida roll – ett webbseminarium

Igår deltog jag i ett webbseminarium kring lärarens framtida roll. Seminariet bestod av en panel där de medverkande var sju personer med anknytning till IT och utbildning, samt 170 deltagare (säkerligen med samma anknytning). Paneldeltagarna deltog live, med bild och ljud, medan resten av deltagarna textchattade live. Som plattform användes Adobe Connect Pro.

Stefan Pålsson inledde seminariet med en bildspelspresentation. Stefan pratade bland annat om vikten av att utveckla kompetens för att hantera dagens enorma informationsflöde. Även om barn och ungdomar är tekniskt kunniga, och rör sig på ett vant sätt i den digitala världen, betyder inte detta att de automatiskt har kompetensen att hantera informationsflödet. Vårt samhälle är i förändring och detta kräver nya kunskaper och nya förhållningssätt. Vi behöver kunna föra oss i, och hantera, de nya sociala och politiska arenor vi frivilligt eller ofrivilligt blir del av. Jag tycker att Stefans presentation var högst relevant och jag önskar att den fått sätta agendan på ett mer uppenbart vis.

Jag upplever att seminariet till alltför stor del kom att handla om nuet istället för om framtiden. Man föll in i diskussioner kring vikten av teknisk support, övergång från analogt lärande till digitalt lärande (vilket ofta kändes som om det skulle komma att handla om traditionellt analogt lärande på digitalt vis) och hur man skulle få motvilliga lärare att ta de första stegen mot att pröva det digitala osv. Relevant här kan kanske vara att notera det faktum att könsfördelningen i panelgruppen var sex män och en kvinna.

Stephen Heppel hävdade, vid Framtidens lärande-konferensen 2009, att barn och ungdomar är mer nyfikna att lära än någonsin. Det är i en sådan anda vi bör gå in i diskussionen kring lärarens framtida roll. Det finns en ny och spännande värld därute som innebär snabbhet, tillgänglighet, kommunicerbarhet och socialitet. Barn och ungdomar är del av den här världen tack vare den kultur de befinner sig i. Många vuxna är inte del av den här världen på grund av den kultur de i sin tur befinner sig i. Barn är framtidens vuxna. Vi vuxna ska förbereda barnen för framtiden. Framtiden är med allra största säkerhet en ytterligare utveckling av “snabbhet, tillgänglighet, kommunicerbarhet och socialitet”. Hur förhåller sig lärarens framtida roll till detta?

När vi talar om lärarens framtida roll i det digitaliserade samhället kanske vi bör tänka att en lärare som fostrar gentemot det digitala, inte nödvändigtvis själv behöver arbeta digitalt. Som framtidssträvande lärare kan man föra filosofiska samtal med eleverna, undervisa i källkritik, ge eleverna ett historiemedvetande som rustar för framtiden, undervisa kring rättssäkerhet och språkanvändning osv.

En sak som jag uppmärksammade i chatten vad gäller konflikten mellan traditionellt tänkande och nytänkande är den evigt återkommande bedömningsfrågan.

Det känns som om lärare många gånger kan vara så fixerade vid bedömning att de inte kan låta sina elever vara fria att söka kunskap och producera på egen hand. Det är som om allt, precis allt, hela tiden måste vara kontrollerat och bedömbart. Vid sådana tillfällen funderar jag kring anledningen till att jag själv aldrig får den här känslan trots att mina elever nästan alltid arbetar fritt med internet till hands. Jag tror det kan bero på att jag först och främst har en stark tro på att de vet att de lär för sin egen skull och att de därför inte har något behov av att “fuska”. Det beror också på att jag har en så positiv tro på att det är bra för dem att få ta hjälp av allt som finns tillgängligt på nätet. När jag behöver göra en summativ bedömning av mina elevers kompetens för att kunna sätta betyg, använder jag mig av metoder som gör att jag är säker på att det är elevens egna förmågor jag bedömer. Om sedan eleven resten av terminen varit ute och fått hjälp och stöd på nätet är det väl bara bra.

Jag har läst andra reflektioner kring seminariet och jag tror, utifrån min verklighetsförankring i gundskolan, på det Ulf Ohm Gardtman säger:

“Lärare är inte ointresserade av att utveckla sin undervisning när de ser möjligheter till kvalitetsökning. Det är det vi måste arbeta med. Skolans ledning och politiker har ett större ansvar i integreringen av de digitala möjligheterna än vad de enskilda lärarna har. Det är där vi kritiskt bör analysera utbildningen villkor. Lärarna skall lockas att se kvalitetsvinster – då sker något.”

Over and out!

2 comments

  1. Så kloka ord, jag instämmer i din bild av seminariet – det blev lite mycket nu och här och inte så mycket “framtidens lärarroll”. Lite mycket stora ord och övergripande tankar. Ditt slutcitat från Gardtman ställer jag absolut upp på! (har som sagt fortfarande svart tavla i mitt klassrum… har iofs även lyckats skaka loss en projektor och dokumentkamera, men det är inte på skolans ledning eller politiker som vare sig initierat eller ens betalat dem…

  2. Framtiden kommer sakta till vissa av oss. Ibland kan jag känna att förmedla för mycket av framtiden till ledning och politiker kan skapa mera oreda än nytta. Mitt mål nu är att på gymnasienivå få ut ett antal politiker på skolan, presentera nuläget och påvisa nyttan (ökad inströmning av elever och därmed ökad elevpeng) genom att visa på kostnadseffektiva vägar för den kunskap eleverna behöver för att möte morgondagen.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s