Vår resa till Kraków

Förra veckan fick jag förmånen att följa med våra nior på en resa till Kraków som en av tre medföljande lärare. Det är nu femte året i rad som niorna på vår skola gör samma resa och den har alltid varit oerhört lyckad; men det var dock först i år när jag fick följa med själv för första gången, som jag förstod det verkliga värdet av resan. Det som gör Kraków så perfekt för en skolresa är att staden, liksom Polen är en fantastisk smältdegel för historia, kultur, religioner och folkslag. Besöken på Auschwitch och Birkenau var en mycket viktig del av resan, men den innhöll också så väldigt mycket mer.

Men nu är det så att det inte bara är själva resan som är stor och viktig, den innebär också omfattande förberedelser. Eleverna börjar samla i årkurs sex. De arbetar oerhört hårt och är fantastiska entrepenörer. De städar och bakar, säljer strumpor och växtfrön, ordnar diskon och talangtävlingar. Insamlandet involverar också föräldragruppen och förhöjer sammanhållningen. Det är bra när tonårsföräldrar känner varandra och har regelbunden kontakt. Insamlingen till skolresan har inneburit en naturlig och sammanhållande länk. Jag tror för övrigt att det gav ungdomarna en stor känsla av stolthet när de kunde känna att de sparat in till den resa själva som de var så oerhört nöjda med.

Den första dagen inleddes med ett besök i de judiska kvarteren, Kazimierz. Den judiska historien i Polen är oerhört spännande och går långväga tillbaka. Judarna har varit med och format landets historia på ett avgörande sätt. Vi fick en fantastisk guidning av vår guide Jacek och i bilden nedan kan man se ungdomarna lyssnandes till honom när han visar oss den gamla synagogan Remuh. Filmen Schindlers list spelades in i Kazimierz och det var en mycket nyttig källkritisk erfarehet för ungdomarna att från Jacek få höra en mer realistisk historia om Oskar Schindler än den Spielberg gett oss.

Nästa sevärdhet blev Wavelklippan där det kungliga slottet Wavel och Wawelkatedralen är beläget. Här ligger Sigismund Vasa begravd – en person som ungdomarna med anledning av sin kunskap om Gustav Vasa lätt kunde relatera till. Sigismund Vasa är en tackasam utgångspunkt i diskussioner kring religion och makt. I Wawelslottet finns en fantastisk gobelängsamling som Sigismund låtit framställa. Kraków och Wawel var under större delan av medeltiden, och under renässansen, ett centrum för makt för de viktigaste europeiska staterna. Det var Sigismund som 1596 bytte huvudstad från Kraków till Warsava

I Polen existerade under renässansen en stor religiös tolerans. Man tror att denna tolerans gjorde att landet kunde undvika den religiösa turbulens som spred sig över resten av Europa. Landets ekonomi och kultur blomstrade. Detta ger en mycket nyttig och uppvaknande kontrast till bilden av Polen som skapats genom landets tid som kommunistisk öststat. Det är viktigt att få en förståelse för staters föränderlighet.

Efter lunch fortsatte vi till gamla stan och där besökte vi kyrkan Heliga Petrus och Paulus som är Polens första byggnad i barockstil. Något jag reflekterade över under vårt besök var att vi nog bör prata mer om stilarter i vår undervisning. Våra stads-guider använde sig ständigt av begrepp som “Romanesque”, “Gothic”, “Renaissance” och “Baroque” och jag kände att det hela hade varit långt mer givande för eleverna om de haft större förkunskaper kring dessa. I kvarteren runt kyrkan såg vi många tradiotionellt klädda munkar, något som ungdomarna tyckte var spännande och som ledde till diskussioner kring olika munkordnar. Vi besökte också medeltidstorget som är ett av världens största torg med sina fantastiska saluhallar. I anslutning till torget ligger Mariakatedralen som vi också fick en guidad tur utav.

Nästa dag innebar en heldagsutflykt till Auschwitz-Birkenau; koncentrationslägren där över fyra miljoner människor, under andra världskriget, miste sina liv. Vi hade en fantastisk guide och det blev en dag ingen av oss kommer att glömma; och det är ju just detta det handlar om – att inte glömma. De groteska bevisen kommer inte att finnas kvar för evigt.

Dagen vid Auschwitz-Birkenau kan säkert anses värd lika mycket som hela skoltidens demokratifostran. För att visa ungdomarna hur nära Andra världskriget ligger i tid brukar jag göra jämförelsen i tidsrum där jag berättar att det är samma avstånd mellan min ungdom och kriget som det är mellan nu och när jag i deras ålder gick på högstadieskolan som ligger granne med vår. Saker och ting kan förändras väldigt snabbt om vi inte är på vår vakt.


Gänget i Birkenau

När vi kom tillbaka till Kraków besökte vi det museum som upprättats till minne av Oskar Schindler och hans fabrik. Museet var det mest upplevelsefyllda och mest pedagogiskt upprättade museum jag någonsin besökt. I vanlig ordning hade vi en helt fantastisk guide. I museet visas först vardagen i Kraków innan krigets utbrott och sedan tyskarnas germanifiering av staden. Eftersom eleverna inför resan sett filmen Schindlers list som de alla tyckte väldigt mycket om, har de ett speciellt förhållande till Oskar Schindler och hans gärningar. Något som givetvis bidrog till att göra besöket extra givande.


Vardag i Kraków innan kriget. Shindlerfabrikens fantastiska museum.

Den kvällen åt vi middag på en restaurang som låg i anslutning till torget, Main Square Restaurant. En fantastisk lyxmåltid med huvudrätt och efterrätt för bara lite över hundra kronor per skalle. Under hela resan åt vi fantastisk mat och alltid för ett mycket bra pris. Kanske är det så att en sådan här resa innebär en träning i “vett och etikett” som många elever annars inte skulle få.

Den sista dagen fick vi vara med om ytterligare en fantastisk upplevelse genom vårt besök vid saltgruvan i Wieliczka, ett världsarv och en av världens äldsta och fortfarande aktiva saltgruvor. Återigen hade vi en fantastisk guide med enorm kunskap och enorm pedagogisk kapacitet. En spiraltrapp av trä ledde oss 135 meter ner i berget. Här spenderade vi två timmar vilka vi alla upplevde som en avsevärt kortare tid. Vi gick i långa gångar kantade med modeller av hur arbetet hade sett ut tidigare i gruvan och överallt fanns fantastiska statyer tillverkade av salt. En obeskrivbar upplevelse var den när vi plötsligt befann oss i en stor sal som visade sig vara världens största underjordiska kyrka. När vi stod mitt i salen började plötsligt musik spela och ett ljusspel som involverade de fantastiska ljuskronorna av salt som hängde i taket sattes igång. Oerhört mäktigt. I salgruvan blev en hel del NO-begrepp befästa och allas förkunskaper utifrån otaliga besök i Falu gruva gjorde besöket änmer värdefullt.


Allt, förutom altarduken, golvet inkluderat, är gjort av salt

Den sista dagen avslutades med en folkloreafton på restaurang Galicyjska. Eget rum med egen underhållning. De duktiga dansarna bjöd upp till dans och så småningom var hela klassen uppe och dansade. Ett fantastiskt minne för en grupp som varit tillsammans i tio år och som just är på väg att splittras.

Jag vill rekommendera alla skolor att satsa på liknande skolresor som den här. Det är så märkbart hur eleverna växer genom erfarenheten. De demokratifostrande aspekterna av resan är enorma och här är säkerligen besöken på koncentrationslägren bland det mest effektiva man kan ta sig för. En annan mycket viktig aspekt är att resan säkerligen ger många elever erfarenheter de aldrig fått utanför skolan. Att besöka Auschwitz är inte något som vanligen ingår i en semesterresa med familjen.

Nästa vecka kommer eleverna att redovisa sin resa både för föräldrar och för yngre kamrater. Kamrater som förhoppningsvis själva kommer att få vara med om samma resa.

Resan kostar ungefär 5000 kronor per elev.

5 comments

  1. Hej Marie! Fin resa ni gjort och mycket viktig för att alla ska förstå krigets fasor. Om Hitler och hans gäng kommit till Sverige skulle med största sannolikhet min mormor och mor hamnat i koncentrationsläger. Maries storebror Uffe

  2. Helt fantastiskt, Marie! Fina bilder och fin reseberättelse. Hoppas verkligen att våra barn får uppleva en sådan resa.

  3. Jättekul att läsa om vår resa – så bra du har dokumenterat den i skrift! Det var till och med sjätte året i rad vi gjorde resan – alla nior som gått ut Montessoriskolan i Falun hittills har gjort den! Hoppas traditionen får fortsätta!

  4. Tack för din berättelse! Resan har ju utvecklats på flera sätt sedan jag fick glädjen att resa med den första nian.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s