Nu är det min tur – Lärartycket nr 87

Lärartycket är en bloggstafett för lärare. Varje dag skriver en lärare ett inlägg och lämnar sedan över stafettpinnen till nästa lärare på tur. Från början var det meningen att hundra lärare skulle göra varsitt inlägg, men viljan att få vara med har fått listan har fått utökas. Lärartycket är sprunget ur en idé från den så kloka och fantastiska Ann-Marie Körling. Syftet med lärartycket är att vi lärare ska ge vår bild av yrket och hur vi ser på det, i stället för att bara låta oss beskrivas av andra.

Ann-Marie skriver: “Jag vill ha en avstamp för den inre rösten i skolan. Där lärarna inte längre är tysta med det som är, sker och äger rum i undervisningen och med eleverna. Låt oss tala om vårt yrke. Jag drömmer om 100 lärarröster.”

Mitt bidrag

Jag är just i färd med att byta jobb. Jag ska lämna min älskade arbetsplats Montessoriskolan i Falun för att börja arbeta på Högskolan Dalarna. På Högskolan ska jag hålla i Lärarlyftskurser i Engelska för åk 1-3 lärare och jag ska också hålla i uppdragsutbildningar i bland annat sociala medier. Jag är lika glad och exalterad över mitt nya arbete som jag är ledsen över att lämna det gamla. Jag lämnar världens bästa kolleger och jag kommer att sakna oerhört att arbeta med ungdomar. Något som har varit en viktig del av mitt arbete på Montessoriskolan är mitt intresse för användandet av IT i undervisningen. Tack vare stor frihet, flexibel organisation och högt i tak har jag haft möjlighet att experimentera och testa olika verktyg och tjänster och jag har lärt mig mycket. Tack vare de här kunskaperna har jag fått vara med om något väldigt spännande och det är om detta jag vill berätta här i Lärartycket. Jag ska berätta om hur jag tack vare mina IT-pedagogiska kunskaper har fått resa till staden Tsumeb i Namibia två gånger som delaktig i projektet “Education for Democracy”. Falun och Tsumeb är tvillingstäder och jag reste med två medlemmar ur Arbetsmarknads- och integrationskontoret.

“Education for Democracy”-projektet drivs genom ICLD – (Internationellt centrum för lokal demokrati) och det finansieras av SIDA. ICLD-projekt ska bygga vidare på erfarenheter och kunskaper hos svenska kommuner och regioner samt forskning och kunskapsutveckling som rör lokal demokrati i ett internationellt perspektiv. Huvudtesen för projektet är att man genom utbildning, främst inom IT, kan nå utvidgad demokrati. Projektets mål:

“To increase the teachers and thereby the organisations, knowledge and competence when it comes to working with internet based learning. And to spread this ability to other teachers, civil servants and the society as a whole.

Anledningen att jag har valt att berätta om projektet här är att jag tänker att det kan vara nyttigt att lära om hur andra har det för att få perspektiv på sin egen situation. Jag har lärt mig så oerhört mycket genom projektet. Jag har besökt många skolor, träffat elever och skolfolk. Jag har varit värd åt Namibiska besökare här i Falun och fått ta del av deras reflektioner. Något som varit en viktig insikt är att både vuxna och barn är väldigt lika till sinnet i de två länderna samtidigt som levnadsförhållandena är milsvida. Det är speciellt när jag har kommit i kontakt med tonåringar i Namibia som jag såväl har känt igen mina egna elever.

Namibia är det näst minst tätbefolkade landet i världen. Det finns knappt någon kollektivtrafik och arbetslösheten är över 50%. Namibia har varit självständigt sedan 1990 och leds nu demokratiskt genom att flerpartisystem. Trots fattigdom och svag infrastruktur finns det stor framtidstro och en positiv attityd. Man vet att man under få år behöver utveckla vad vi i Europa haft ett hundratals år på oss att utveckla.

Något man förstått att man måste satsa stort på är IT-utveckling. Man har förstått att IT innebär fantastiska möjligheter för utbildning och demokrati. Man har förstått att IT-satsningar i utbildningssektorn är satsningar för framtiden. För ett glesbefolkat land med utbildningshungriga innevånare innebär internet enorma möjligheter.  I Sverige finns alla möjligheter, men ofta inte viljan. I Namibia finns viljan men oftast inte möjligheterna. Eftersom jag är övertygad om vikten av att använda sig av moderna medier och IT i utbildningssammanhang är detta är något som gör mig upprörd. I Falu kommun finns det skolor som fortfarande använder sig av overheadapparater. I Namibia har skolorna väldigt dålig tillgång till både nätverk och datorer, men man vill så gärna.

När vi besökte Tsumeb i förra hösten var huvudmålet att besöka skolor och andra instutitioner för att få en bild av läget och se vilka behov som fanns. Vårt mål var också att välja ut tre personer som i sin tur skulle besöka Sverige. Det här skulle vara tre personer som sedan på bästa vis skulle kunna föra vidare det de upplevde och lärde sig när de besökte Sverige.

I slutet på november kom Dinna, Calvin och Alfredo till Falun. De kom samtidigt som årets första snö. Dinna arbetar för kommunstyrelsen i Tsumeb och ska där vara dataansvarig, Calvin är lärare och IT-ansvarig på sin skola Opawa och Alfredo är föreståndare på det Teacher’s Recourse Centre som skapats inom projektet. I Falun fick de vara med om ett antal studiebesök. Vi besökte Högskolan Dalarna där de fick ta del av hur distansundervisningen läggs upp där. Hur man spelar in föreläsningar som sedan läggs ut på nätet. I Namibia finns som sagt ett oerhört stort intresse för just distansundervisning.

Här tillsammans med Janne Svärdhagen, NGL-centrum Högskolan Dalarna.

Vi besökte också gymnasiet Haraldsboskolan där vi fick vara med på en matematiklektion som splades in via interaktiv skrivtavla för att eleverna sedan skulle kunna ta del av lektionen i efterhand. Något spännande som hände vid det här besöket är att pojken i förgrunden visade sig ha en gemensam nämnare med Alfredo. Pojkens mamma är brasilianska och han har därför lärt sig portugisiska. Alfredos föräldrar kommer från Angola och han har därför också lärt sig portugisiska. De pratade mycket med varandra och har fortfarande mailkontakt. Ett möte man skulle kunna bygga en hel termins historieundervisning på.

Årskurs sju på Montessoriskolan ställde upp med Lucia-tåg.

I mars reste vi tillbaka till Tsumeb och den här gången för att jag skulle hålla en föreläsning och en workshop för lärare och rektorer. Vi hade också fått tillåtelse av SIDA att använda 60 000 kr avsedda för läromedel till att köpa teknik. När vi kom till Namibias huvudstad Windhoek mötte Alfredo upp och vi köpte in åtta bärbara datorer, tolv projektorer och vi hade turen att få en gratis skrivare med varje dator. Denna tänkte vi skulle primärt kunna användas för scanning. Datorerna var avsedda att användas på TRC medan projektorerna skulle delas ut till skolorna i Tsumeb.

Alfredo med “shoppingen” innan vi ger oss av på den 60 mil långa resan norrut till Tsumeb:

Något som vi fick vara med om och som var väldigt talande för det jag skrev om tidigare; nämligen viljan att använda IT men bristen på resurser, var ett besök på Calvins skola Opawa. Calvin hade inspirerad av Gunnar Olssons användning av den interaktiva skrivtavlan fixat sin egen setup. På Calvins skola finns 500 elever och en projektor. Internet finns bara på lärarnas arbetsrum. Calvin bad oss stolt besöka honom på en lektion där vi fick se hur han tejpat upp ett lakan på svarta tavlan som duk och här visade han eleverna filmer från YouTube som han laddat ner på datorn när han satt på sitt arbetsrum. Då tänkte jag på alla svenska lärare som har tillgång till internet, projektorer och fina dukar men som aldrig ens använder YouTube i undervisningen.

Här ser vi Calvin i sitt klassrum:

Jag intervjuade eleverna efter lektionen och det tyckte att det var ett jättebra sätt att lära. De tyckte det var bra med ljud och bild och det var kul. Lektionen handlade om förnyelsebara energikällor. Det var för övrigt väldigt inspirerande att se Calvin “in action”. Han är en fantastisk pedagog och eleverna älskar honom. I Namibia sker all undervisning på engelska, förutom i vissa afrikaanstalande skolor. Eleverna i en klass har alltid många olika modersmål.

Huvudmålet med vårt besök var min föreläsning och workshop. Ett mått på hur mycket vikt man lägger på IT är att innan jag började med föreläsningen höll borgmästaren, iförd alla sina borgmästarregalier, ett 20 minuter långt tal där han påtalade vikten av IT-användning i utbildning. Med på föreläsningen var lärare, rektorer och lärarutbildare.

Här är en bild från workshopen:

I Namibia gör man så mycket man kan med de små medel man har och tack vare att viljan till utveckling är så stor så kommer det att gå fort. Jag önskar bara vi som har så mycket resurser kunde hjälpa dem mer. Bilden nedan är från ett hem för föräldralösa barn. Hit kommer också många barn från fattiga familjer på morgonen för att få något att äta innan de går till skolan, oftast majsgröt och åsnemjölk. På barnhemmet använder man gamla ärvda datorer och Linux. Man låter allmänheten komma in och använda datorerna och det satsas stort på att lära små barn använda olika program för sitt lärande.

Om du vill läsa mer finns min reseberättelse från första resan HÄR. Om du vill se på bilder finns massor HÄR. Bland annat från safarin i Etosha nationalpark.

Jag avslutar inlägget med en video från ett kulturcentrum för barn och ungdomar. Hit kommer barn och ungdomar efter skolan för att lära sig spela instrument och dansa. Här ser vi två dansklasser; en för flickor och en för pojkar:

Kudos till Camilla Lindskoug för det praktiska arbetet kring organiseringen av Lärartycket.

4 comments

  1. Hej Marie! Jag såg din slide om den industriella revolutionen so vi ska skriva en uppsats om. Jag ville kontrollera faktan med dig, stämmer vikten för bomullsimporten?

    1. Timo, vad smart av dig att kolla att faktan stämmer. Jag är dock inte säker på vad det är för sida du menar. Kan du ge mig en länk? //Marie

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s