Jan Björklund, betyg, skriftliga omdömen och lärares dokumentationsuppdrag

“Föräldrarna ska ha rätt till en tydlig information om hur det går för eleverna i skolor. Eleverna tar skolarbetet mer på allvar när det finns betyg, säger Jan Björklund.” (skolvärlden.se 6 nov 2012)

_MG_6158
Foto: Gabriella Sigmundsson

Jag vill ifrågasätta Jan Björklunds inställning till betyg som ett bra medel för att ge indikationer på hur det går för en elev i skolan. Jag ser betyg som ett både begränsat och begränsande sätt att förmedla kunskapsutveckling och jag vill hävda att skriftliga omdömen är långt överlägsna. Skriftliga omdömen ska uttrycka både var eleven befinner sig i nuet, samtidigt som de ska uttrycka hur eleven ska arbeta för sin fortsatta kunskapsutveckling. Betyg ger en väldigt generell bild utifrån kunskapskraven och dessutom är kunskapskravens olika nivåer mycket svåra för elever och föräldrar att tyda. I betygen saknas den individualisering och tydlighet som de skriftliga omdömena kan erbjuda, inte minst eftersom vi i de skriftliga omdömena kan använda ett språk som kan förstås av elever och föräldrar.

Björklund framlägger som argument för tidiga betyg att de ska minska lärares dokumentationskrav. Att sätta betyg är ett stort och viktigt uppdrag och visst krävs en hel del administration. Att hävda motsatsen ser jag som både naivt och okunnigt. Det är lika mycket dokumentation involverad i betygsättandet som i arbetet med skriftliga omdömen; det jag dock vill hävda är att den dokumentationstid som går till skrivandet av omdömen är tid bättre använd när det kommer till formativ undervisning. Att tro att det är mindre arbete arbete involverat i betyg än omdömen bara för att betygen bara består av en enda bokstav är både naivt och okunnigt.

Jag anser att Björklunds föresatts att minska lärares dokumentation är ett steg mot en avprofessionalisering av läraryrket. Att dokumentera elevernas lärande och utveckling är en viktig del av vårt arbete. Att utöver den vardagliga dokumentation som ett formativt arbetssätt kräver, vid ett par tillfällen per år, som med de skriftliga omdömena, verkligen få tänka till kring, och summera, varje eleves utveckling är en oerhört viktig uppgift.

Björklund menar vidare att “Eleverna tar skolarbetet mer på allvar när det finns betyg”. En av de viktigaste faktorerna för en elevs framgångar är positiva förväntningar. I betygen ryms inga positiva förväntningar; och för de elever som får sina svagheter bekräftade genom betygen har de säkerligen i de flesta fall en negativ effekt. Som lärare vet man att det är oerhört viktigt hur vi uttrycker oss gentemot elever som har det svårt. Vi måste väga våra ord noga så att de uppmuntrar men fortfarande är realistiska. Ett svårt arbete som kräver en lärares professionalitet. För övrigt tycker jag att det är en allvarlig skymf mot eleverna att påstå att de behöver betyg för att ta skolarbetet på allvar. Också en skymf mot lärarkåren att påstå att det behövs betyg för att eleverna ska se arbetet meningsfullt.

En förutsättning för att de skriftliga omdömena ska vara användbara är att de är av god kvalitet. De ska vara direkt riktade till eleven och de ska vara skrivna med ett språk som elev och förälder förstår.

Skolverket skriver i Allmänna råd för skriftliga omdömen:
“Det är angeläget att det språk som används i utvecklingsplanen förstås inte bara av lärare utan också av eleven och vårdnadshavaren. Det ställer också krav på ett språk som är anpassat till elevens ålder och mognad.” Det står också att “Det innebär till exempel att lärarna bör utveckla ett gemensamt språk för sin dokumentation i utvecklingsplanen och att rektorn bör stödja lärarna i detta.”

Vi har på vår skola arbetat mycket med att komma fram till ett gemensamt förhållningssätt vad gäller språket i våra omdömen. När vi först började arbeta utifrån kunskapskraven i Lgr11 bestämde vi oss för att använda kunskapskravens värdeord i våra omdömen; med syfte att använda ett gemensamt språk. Vi kom sedan fram till att detta genererade ett språk söm var alltför abstrakt och byråkratiskt för elever och föräldrar att förstå och vi kom fram till att vi måste använda mer alldagliga uttryck. Vi kom fram till att vi ska arbeta utifrån gemensamma rubriker för att eleven ska känna igen sig i de olika ämnenas omdömen och att vi ska använda ett naturligt och lättförståeligt språk. Och i detta menar vi att vi har utvecklat ett gemensamt språk. Vi kom fram till att vi behövde göra den här förändringen genom att jämföra omdömen skrivna med värdeorden och omdömen skrivna med ett mer vardagligt språk och vi försökte läsa omdömena utifrån elevperspektiv. Att vi behövde göra en förändring var uppenbart. Väl fungerande skriftliga omdömen är en viktig del av ett formativt arbetssätt och något som bör och ska få ta tid, både vad gäller kollegiala diskussioner och för den individuelle läraren. Det är inte här vi ska skära för att minska lärarens arbetsbörda. Det som istället ska tas bort är allt det som inte är relevant för lärarens pedagogiska uppdrag men som lärare alltmer ofta tvingas ta ansvar för, såsom till exempel vaktmästaruppgifter, lokalvårdaruppgifter, kuratorsuppgifter och administrativa uppgifter utanför den pedagogiska administrationen.

Här kan du läsa mer om hur vi arbetar med skriftliga omdömen och IUP på vår skola:

Skriftliga omdömen – check ✓

IUP i Google docs

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s