Ur “Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:17 Onsdagen den 23 oktober“:
Kravet på skriftliga individuella utvecklingsplaner ska tas bort, i alla de fall där elever får betyg.
Av detta drar jag slutsatsen att den som har skrivit betänkandet och de som sedan fattar beslutet tror att betyg är något som kan användas som substitut för en skriftlig individuell utvecklingsplan.
Betyg är summativa. De sammanfattar en elevs utveckling fram till det ögonblick betyget är satt. Skriftliga individuella utvecklingsplaner ska vara framåtsyftande. En stor skillnad.
Enligt Skolverket:
“Den individuella utvecklingsplanen ska vara ett stöd för elevens lärande.
Individuella utvecklingsplanen ska dels innehålla omdömen om elevens kunskapsutveckling, dels en planering av hur skolan ska arbeta för att eleven ska utvecklas så långt som möjligt i riktning mot de nationella målen samt vad eleven och vårdnadshavaren kan göra och ansvara för.”
Min fundering: Hur tänker man när man uppenbarligen menar att summativa utlåtanden ska kunna ersätta detta?
I betänkandet står: “Den information som lämnats i de individuella utvecklingsplanerna ska istället förmedlas muntligt vid utvecklingssamtal.”
En individuell utvecklingsplan är inte något som förmedlas vid ett utvecklingssamtal. En individuell utvecklingsplan är, enligt Skolverkets definition, “en planering av hur skolan ska arbeta för att eleven ska utvecklas så långt som möjligt i riktning mot de nationella målen samt vad eleven och vårdnadshavaren kan göra och ansvara för.” Givetvis är den något som man måste komma överens om i samförstånd med elev och vårdnadshavare.
Anledningen till att vi använder oss av skriftlig information är att det skulle vara opraktiskt och säkerligen i de flest fall omöjligt att förmedla all relevant information muntligt. En elev i grundskolans senare årskurser har i de flesta fall närmare tio olika ämneslärare.
Exempel på skriftligt omdöme som ska ligga till grund för individuell utvecklingsplan:
I min mening har beslut fattats utifrån felaktiga föreställningar och okunskap. Min slutsats är att om politiker ska fatta beslut om skolan behöver de på ett eller annat vis får större möjlighet till sakkunnig rådgivning.
Bakgrunden till beslutet är en vilja att minska lärares dokumentationskrav för att på så vis reducera arbetsbördan. Man pratar också om att man vill ge lärarna mer tid för undervisning. Det senare pekar också på felaktiga föreställningar och okunskap. Mer undevisning kräver givetvis mer administrativt arbete. Undervisning handlar inte bara om att spendera tid med elever. Undervisning handlar om förberedelser och efterarbete.
Vad gäller lärarens dokumentationskrav så tänker jag så här. Om det är alltför betungande för en lärare att två gånger per år skriva ett utlåtande om varje elev han eller hon undervisar så tycker jag den lärarens arbetssituation behöver ses över. Vad kan tas bort? Vad kan omorganiseras? Undervisar läraren alltför många elever för att kunna arbeta formativt?
Lärare har i de allra flesta fall en pressad arbetssituation, och i många fall en ohållbar arbetssituation. Detta kommer man inte åt genom att hävda att verktyg för lärares professionella arbetsutövande ska tas bort. Istället bör man se över lärarens arbetssituation vad gäller arbetsuppgifter som inte kräver lärarutbildning och kunskap kring pedagogik.
För mig känns det tydligt att det är populistisk politik och inte forskningsförankrad sakkunskap som styr beslutsfattandet kring skolan. Den populistiska politiken får i sin tur ständigt bränsle av den felaktiga bild av skolan som media sprider, vilken i sin tur med största sannolikhet bottnar i ekonomiska vinstintressen.
Jag vill hoppas på att en tid kommer då skolpolitik förs utifrån saklighet, vetenskaplighet och utan ständig hänvisning till ensidiga, och i positivistisk anda, mätbara resultat.
Avslutningsvis vill jag säga att huvudtesen för det här inlägget inte är huruvida vi ska ha individuella utvecklingsplaner eller inte, inte heller handlar den om mina åsikter kring lärares dokumentation. Huvudtesen för det här inlägget är det allvarliga i att beslut kring skolan eventuellt görs utifrån felaktiga antaganden och polpulistisk politik.
I'm All For It! 