Framtidens lärplattform

Framtidens lärplattform

Ju mer nätbevandrade människor blir desto mer kräsna blir de i sitt internetanvändande. Tendensen att elever, studenter och lärare söker sig utanför den traditionella lärplattformens stängda miljö för att skapa egna samarbetsytor på nätet blir alltmer tydlig.

Några tendenser som kan tänkas leda till att lärplattformen blir överflödig:

1) Ökad användning av molntjänster. Molnets närmast obegränsade lagringsutrymme och möjligheten att göra sig oberoende av lokala servrar och tekniker. Ekonomi.

2) Web 3.0. Människor börjar i allt högre utsträckning låta personliga nätmiljöer växa fram. I den rika floran av internettjänster väljer vi de som passar oss och vi går med i de nätverk som gagnar oss; sedan några år tillbaka har uttrycket Personal Learning Environment (PLE) figurerat. Detta är en tendens som gör att system som inte passar oss på ett naturligt sätt blir utfasade, system som till exempel omoderna lärplattformar. Jag hör allt oftare lärare säga att de har svårt att få eleverna att gå in på plattformen för att kommunicera, vilket ofta leder till att lärarna väljer sociala medier utanför plattformen för kommunikation med eleverna. Den plattform som användes vid mitt förra arbete krävde tio klick innan jag var i kontakt med lärmaterialet. Den som är van att röra sig på nätet (dvs de flesta elever) är inte intresserad av att använda ett sådant system. Våra konversationer och vårt lärande berikas när vårt samtal flyttas utanför klassrummet/lärplattformen – något som den som är van att röra sig på nätet troligtvis saknar (medvetet eller omedvetet) i en stängd miljö.

3) Ökad digital kompetens gör oss mer självständiga i att söka information och kommunikation. Svaren finns inte i lärplattformen – de finns på Twitter, i diverse diskussionsforum, på YouTube, i bloggar osv. Plus att vår nätnärvaro gör att nätet förstår oss och använder vår historia för att leda oss mot det vi troligtvis söker. Den semantiska webben (web 3.0) förstår oss och underlättar.

4) Ökad medvetenhet kring hur vi anpassar rådande kunskapssyn till ett digitalt arbetssätt. Ett formativt arbetssätt kräver möjligheter till individualisering. Den formativt undervisande läraren behöver snabbt kunna skapa nya miljöer för en elev och finna passande verktyg. Den traditionella plattformens inneboende tröghet kan här vara ett hinder.

5) I våra läroplaner står som mål att elverna ska kunna använda sig av modern teknik. Detta tränas inte i en stängd miljö; här måste eleverna få röra sig på nätet. Givetvis är det också relevant att elever får lära sig verktyg som de kan använda utanför skolan, efter avslutad skolgång eller när de påbörjar en ny utbildning. Barn, ungdomar och vi vuxna behöver lära oss att självständigt utnyttja nätet, det gör vi inte inom den stängda plattformen.

Jag har under min tid som lärare i använt mig av fyra olika lärplattformar; Ping Pong, Moodle, It’s Learning och Fronter. Nu när jag inte längre använder dem är det ingenting jag saknar som de kunde har erbjudit. Min digitala kompetens gör att jag enkelt hittar verktyg för det jag vill göra tillsammans med studenter eller kollegor. Behovet av tillrättalagda lösningar minskar allt eftersom vi blir allt mer rutinerade i vårt internetanvändande.

Ett exempel från verkligheten
Förra året ansvarade jag för en utbildning där 120 gymnasielärare från tio kommuner i regionen deltog. Kursen hette “Sociala medier, molntjänster och öppna digitala lärresurser”. Kursen byggde helt på kommunikation över nätet förutom tre fysiska möten med föreläsning och workshop. Kursinnehållet gjorde att det blev ett naturligt val att använda just “Sociala medier, molntjänster och öppna digitala lärresurser” i kursupplägget. För mig blev det hela ett experiment kring hur framtidens lärplattform skulle kunna tänkas se ut. Allt byggdes upp kring fria nätresurser enligt följande:

– En hemsida med all information och alla länkar gjordes i WordPress.
– Diskussion och support skedde i en slutna Facebookgrupp och Google+ grupper
– Länkar samlades i ett gemensamt Delicious-konto
– Hashtag på Twitter för kursen
– All kurslitteratur fanns att tillgå digitalt. Mestadels bestod den av artiklar, TED-föreläsningar och filmer på YouTube.
– Nätseminarierna skedde via Google Hangout där vi hade möjlighet att dela skärm och arbeta i gemensamma dokument.
– Slutuppgiften redovisades på en WordPressida som alla deltagare hade behörighet att skriva i.

Fungerade fantastiskt bra och ledde till att deltagarna upptäckte resurserna och började i sin tur använda dem i sitt eget arbete.

Genom att man provar sig fram och använder det som fungerar bra samtidigt som man ratar det som inte fungerar sker en naturlig utveckling mot det bättre; något som inte är möjligt när man bundit sig vid en inköpt plattform. Frihet i val av produkt ger makt åt användarna och främjar utvecklings-takten.

6 comments

  1. Hej, jag tycker du har helt rätt i det här inlägget. Det gäller för oss som jobbar med tekniken att anpassa oss efter elevernas och lärarnas vardag och sätt att leva. Om vi ska kunna konkurrera med det mediaflöde som ungdomarna idag lever med så måste vi finnas där dom är och på deras vilkor.

  2. Först vill jag säga att jag håller med dig… utvecklingen bör och är på väg åt det hållet. Men jag vill skänka en tanke till den stora massan lärare som inte har kommit så långt som du har gjort i sin användning av IT i sin yrkesroll. Kan det vara så att du har kommit så långt som du har gjort just för att du har skaffat dig erfarenheter genom bl.a. arbetet med flera olika lärplattformar?? Att du nu går vidare och stakar ut nya marker som du vill upptäcka utan att behöva en charterresa dit? Men alla som står kvar i resebyrån och funderar, behöver lite guidning

    1. Hej Torbjörn! Utbildning kring digital kompetens efterfrågas av både lärare och rektorer, något som får mer och mer uppmärksamhet. Dels av kommersiella aktörer och dels av olika myndigheter. SKL är väldigt aktiva i frågan och så har vi ju förstås den av regeringen tillsatta digitaliseringskommisionen vars främsta mål är att Sverige ska bli bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Man har dessutom kommit förbi hårdvarustadiet och insett att utbildning är viktigare än antalet enheter. Även de politiska partierna talar om vikten av skolledares och lärares digitala kompetens. Centerpartiet och Moderaterna har föreslagit ett digitalt lärarlyft. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har krävt en IT­strategi för skolan och digital fortbildning av lärarna. Från Högskolan Dalarnas del är vi engagerade i ett flertal utbildningssatsningar vad gäller just digital kompetens för lärare och rektorer. Så det händer saker. Guidning är på gång för de som står kvar i resebyrån och funderar. Digital kompetens är enligt mig något som man till största delen utvecklar själv genom att finnas på nätet och pröva och upptäcka. Det gör man inte om man är hänvisad till att verka i en tillrättalagd och stängd lärplattform.

  3. Bra inlägg! Tröttnar bara på Sverige-komplexet. Vi ska bli bäst på att… Mycket bättre att satsa på att ständigt bli bättre. Då jämför man mot sig själv och inte mot andra. Vad gör SKL för stora satsningar som syns utåt till kommunerna? Tacka vet jag Statens Mediaråd och deras MIK-utbildning. Och Digitala skollyftet. Lika mycket som du nämner att man bör söka sig utanför traditionella lärplattformarna så tror jag att den bästa kompetensutveckling en kommer från gratis i alternativ. Men det behövs en fet styrning mot lärosätena kring nivå på MIK under lärarutbildningen.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s