Mark West om mobilt lärande – min rapport från “Lärandets nya landskap”

Första kammaren
Jag deltog igår vid en öppen hearing  kring digitalt lärande i Riksdagen, arrangerad av ledamöter i riksdagens utbildningsutskott, lärarfacken, skolledarna och stiftelsen DIU. Arrangemanget har kallats “Lärandets nya landskap” och är en del av Framtidens lärande-konceptet. Hearingen efterföljdes av ett seminarium i SKL:s lokaler på Söder där två av talarna vid hearingen, Mark West UNESCO och Valeri Hannon OECD gjorde ytterligare presentationer.

Mark West har intresserat sig för insatser kring användningen av mobila enheter för lärande, främst i utvecklingsländer. Hans två föreläsningar hade lite olika inriktning, men man kan säga att den första bäddade väg för den senare. Vid den föreläsning han höll i Riksdagen presenterade han en rad fördelar med användandet av digital teknologi i lärandet. Bl a:
– lärande “anytime – anywhere”
– utökade gemenskaper
– sömlöst (semaless) lärande mellan olika enheter (molnet)
– utökad och mer jämlik tillgång till utbildning
– situationsbaserat lärande
– möjlighet för människor i konfliktdrabbade områden att få kontinuitet i sitt lärande
– utökade möjligheter för människor med särskilda behov
– administrativa fördelar

Men, fortsätter han, det finns aspekter vi måste till hänsyn till. Vi måste vara medvetna om HUR teknologin används. Den får inte vara målet, utan den ska bara vara ett redskap. Det är viktigt att man inte tror att det är själva teknikanvändandet som är framgången, det är HUR-frågan som är intressant.

I den presentation som följde vid det nästkommande seminariet berättade Mark West om sina erfarenheter kring mobilt lärande i Nigeria. Han började med att visa en bild på två kvinnor som satt och arbetade ute i det fria vid varsin elgenerator. Deras kunder var universitetsstudenter. Den ena kvinnan hade en kopiator och kopierade mot betalning, den andra kvinnan datorskrev handskrivna arbeten om det skulle vara så att någon av lärarna vid universitetet krävde att arbeten lämnades in i datorskrivet skick. Kvinnorna satt i ett torrt landskap under ett träd med brummande generatorer bakom sig och köande studenter framför sig. Detta blev en stark kontrast till den film Mark West visat under förmiddagen där Intel har gjort en visionär film om framtidens klassrum, helt teknikbaserat med bland annat 3d-skrivare. Användandet av teknik ter sig väldigt olika på olika platser i världen, på grund av olika förutsättningar. Jag tänker på mina besök i Namibia där lärare och skolledare är oerhört positiva till tekniken, eftersom man ser den som den stora, och i vissa fall enda möjligheten till snabb utveckling. Skriver mer om det HÄR.

Mark West belyste vikten av kvalitet i lärandet från en tidig ålder samtidigt som han berättar att 10,5 miljoner barn i Nigeria inte ens har tillgång till skola och att av de som får möjlighet att gå i skolan är det många som faktiskt aldrig lär sig läsa och skriva.

Och det är här det blir spännande. I kontrast till bilden med kvinnorna med generatorerna och till de 10,5 miljoner barnen som inte får gå i skolan så är det ett faktum att 50 % av Nigerias befolkning har tillgång till mobiltelefon. Och de används flitigt.

Det Mark West framhåller som sin viktiga ståndpunkt är att vi går mot en framtid där även de fattiga har mobila enheter, OCH att detta faktum bör vara en viktig del i all samhällsplanering. Mobilerna är en mycket viktig faktor för utvecklingen i fattiga länder.

Han gav flera exempel på hur pass internaliserade mobiltelefonerna är i Nigeria. Till exempel har du möjlighet att betala i så gott som varje affär med din mobiltelefon. Han berättade också hur folk läser hela noveller i sina mobiler. Den gammaldags typen av mobil, där du bara ser fyra rader åt gången. Han citerade också en elev som berättade varför han tyckte om sin mobil och svaret blev: “I like the mobile because it doesn’t shut down”. När elen stängs av så fortsätter mobilen att fungera.

Han berättade också om hur användandet av teknik (här mobiler) i undervisningen blir viktigt och självklart för både lärare och elever av den enkla anledningen att det inte finns något alternativ. Och om hur mobilerna inspirerar till innovation därför att de representerar möjligheter. “Excites learners and teachers alike”.

Mark West

Han framhåller det intressanta faktum att det inte finns något motstånd mot användandet av teknik därför att det inte finns något alternativ. “In Nigeria there is no resistance because there is no alternative”. West framhåller också det faktum att utbildning kring mobilt användande väldigt snabbt får spridning. När man hade satt upp en kurs för femtio lärare in användandet av mobilen i undervisning visade det sig att kunskapen snabbt nått tusentals.

Vilken kontrast det blir i förhållandet till mobil teknik hos oss i västvärlden jämfört med i många utvecklingsländer. Hos oss är det fortfarande är vanligt i många skolor att elevernas mobiler samlas in av läraren vid lektionens början, medan mobilerna på många andra platser i världen är den enda möjligheten till lärande.

UNESCO anordnar varje år en Mobile Learning Week med mål att utveckla möjligheter för användandet av mobil teknik för lärande. Årets tema är lärare och man kommer att titta på hur mobil teknik ska kunna användas effektivt i undervisningen.

Teachers are the pillars of education systems and their involvement is crucial to the viability of ICT in education efforts. This is particularly true as mobile technology jumps from the margins of education to the mainstream, from informal settings to formal ones and from small independently-funded projects to large government-supported initiatives. Without the support of teachers in their myriad iterations—including those who work with children, youth or adults—technology generally remains peripheral to teaching and learning.

Screen Shot 2014-02-06 at 08.06.26

 

 

Hearingen filmades av elever vid Nacka gymnasium.

Här kan du läsa om vad Jan Hylén har skrivit om UNESCO:s initiativ kring mobilt lärande.

Smidigt att bädda in CC-bilder med foter.com

Almond Butterscotch / Foter.com / CC BY-NC-ND

På nätet finns hundratals miljoner bilder som du fritt och lagligt kan använda för egen produktion; bilder med Creative Commons licens och med Public Domain-licens. För att hitta bilder kan du till exempel använda avancerad sökning på Google eller så kan du använda Flickr där mängder av bilder med både Creative Commons-licens och Public Domanin-licens finns lagrade. Wikimedia Commons är en annan fantastisk resurs där mängder av fritt tillgängligt material Jag har sammanställt en förteckning över andra sajter där du kan hitta bildmaterial. På sajten där listan finns publicerad kan du också läsa om upphovsrätt i allmänhet.

Häromdagen upptäckte jag en fantastisk resurs i tjänsten foter.com. Här finns mängder med bilder som du får använda och dessutom finns där en automatisk attribueringskodsgenerator. Sajten är dessutom snygg, enkel och användarvänlig. Det fina med foter.com är att de cirka 230 miljoner bilderna kommer inbäddningsbara med korrekt attribueringskod; färdig att bäddas in på bloggar och webbsidor. I den inbäddningsbara koden ingår också ditt val av var bilden ska ligga i förhållande till texten och hur stor den ska vara.

För att bädda in en bild från foter.com söker du först reda på den bild du vill använda genom att skriva in nyckelord i sökrutan. Klicka sedan på den bild du vill använda.
Screen Shot 2013-12-30 at 20.20.10
Du kan sedan välja “Add to blog” och i rutan du får upp kan du bestämma storlek på bilden samt om den ska vara vänster- eller högerställd eller centrerad.
Screen Shot 2013-12-30 at 20.21.28

Avsluta med att klicka på “Get the Code”, kopiera koden och klistra in den i din blogg. (Se bilden högst upp i inlägget.)
Screen Shot 2013-12-30 at 22.15.22

Du kan också välja att bara hämta hem attribueringstexten och själv lägga in den i anslutning till bilden. Här har du följande möjligheter:
Screen Shot 2013-12-30 at 20.20.29

Om du ska använda en bild i tryckt material behövs ju till exempel mer information än om du lägger in en länk till en bild publicerad på nätet.

När du söker efter en bild på foter.com kommer det ofta upp bilder som kostar högst upp i söket under rubriken “Sponsored results”, men om du bläddrar förbi dem så kommer du till de fritt tillgängliga bilderna.


Om man använder andras bilder vill man kanske själv vill bidra med Creative Commons- eller Public Domain-licensierade bilder. Om du vill göra så kan du till exempel använda dig av följande för att göra dina bilder åtkomliga:

– Du kan Ladda ner Wikimedia Commons-appen och bidra med bilder i anslutning till att du tar dem.

Screen Shot 2013-12-30 at 21.49.13

– Du kan ha som grundinställning på Flickr att dina bilder får en Creative Commons-licens. Gå till http://www.flickr.com/account/privacy/ när du är inloggad på Flickr. Du kan sedan ändra licens för enskilda bilder till “All Rights Reserved.
Screen Shot 2013-12-30 at 21.13.14

Blogga med moobis.se

Screen Shot 2013-12-30 at 23.55.51Jag har tidigare skrivit om att blogga i skolan. Det finns oerhört många användningsområden för bloggar i undervisningssammanhang. Tack vare utmärkta och gratis mjukvaror kan vem som helst enkelt starta en blogg för att till exempel:

Arbeta kring ett tema
Samla elevers uppsatser
Presentera eleverarbeten
Göra länksamlingar
Dokumentera vardagen
Samla bokrecensioner
Blogga om pedagogik
Samla idéer och resurser

Micke Kring och Martin Claesson har skapat bloggtjänsten moobis.se där du enkelt kan starta en egen blogg utifrån mallar skapade speciellt för skolan. Bloggar som skapas på Moobis är reklamfria och drivs med bloggverktyget WordPress. En stor fördel med att använda Moobis är att du har tillgång till ett supportforum där du snabbt får svar på dina frågor och där du kan få tips och råd, samt att det finns en Facebook-grupp där du kan fråga frågor och diskutera med andra Moobis-användare. Att använda ett bloggverktyg där man enkelt kan kommunicera med dem som skapat och underhåller tjänsten är en stor fördel. Nära kontakt mellan användare och kreatör banar väg för relevant och effektivt utvecklingsarbete.

Jag har gjort en manual för hur du kan starta en blogg på moobis.se. Den är kort och grundläggande. Om du vill lära dig mer föreslår jag att du läser igenom supportforumet där du får massor av användbara tips.

moobis

En resa tillbaka i tiden – med keps

Jag trodde absolut vi kommit förbi kepsdiskussionsstadiet, men uppenbarligen inte. Idag fick jag via Twitter se en bild på följande upprop:

Upprop

På den skola där jag senast arbetade, var det längesedan vi hade de här diskussionerna. Här följer en text till ett upprop mitt arbetslag skrev 2007, addresserat till rektor och matbespisningspersonal. Efter det att vi lämnat in detta tilläts huvudbonader i klassrum och matsal.

Screen Shot 2013-11-15 at 23.37.49

Våra värderingar är högst personliga och kulturberoende. Något som i sin tur gör att vi som arbetar i skolan måste vara ytterst försiktiga i våra bedömanden.

Vilka av dessa skulle de lärare som elevuppropet ovan riktar sig till, be ta av huvudbonaden kom de in i vederbörandes klassrum?

Screen Shot 2013-11-15 at 22.53.55

Angående gårdagens beslut kring avskaffandet av skriftliga individuella utvecklingsplaner

Ur “Riksdagens snabbprotokoll 2013/14:17 Onsdagen den 23 oktober“:

Bild 1

Kravet på skriftliga individuella utvecklingsplaner ska tas bort, i alla de fall där elever får betyg.

Av detta drar jag slutsatsen att den som har skrivit betänkandet och de som sedan fattar beslutet tror att betyg är något som kan användas som substitut för en skriftlig individuell utvecklingsplan.

Betyg är summativa. De sammanfattar en elevs utveckling fram till det ögonblick betyget är satt. Skriftliga individuella utvecklingsplaner ska vara framåtsyftande. En stor skillnad.

Enligt Skolverket:

“Den individuella utvecklingsplanen ska vara ett stöd för elevens lärande.

Individuella utvecklingsplanen ska dels innehålla omdömen om elevens kunskapsutveckling, dels en planering av hur skolan ska arbeta för att eleven ska utvecklas så långt som möjligt i riktning mot de nationella målen samt vad eleven och vårdnadshavaren kan göra och ansvara för.”

Min fundering: Hur tänker man när man uppenbarligen menar att summativa utlåtanden ska kunna ersätta detta?

I betänkandet står: “Den information som lämnats i de individuella utvecklingsplanerna ska istället förmedlas muntligt vid utvecklingssamtal.”

En individuell utvecklingsplan är inte något som förmedlas vid ett utvecklingssamtal. En individuell utvecklingsplan är, enligt Skolverkets definition, “en planering av hur skolan ska arbeta för att eleven ska utvecklas så långt som möjligt i riktning mot de nationella målen samt vad eleven och vårdnadshavaren kan göra och ansvara för.” Givetvis är den något som man måste komma överens om i samförstånd med elev och vårdnadshavare.

Anledningen till att vi använder oss av skriftlig information är att det skulle vara opraktiskt och säkerligen i de flest fall omöjligt att förmedla all relevant information muntligt. En elev i grundskolans senare årskurser har i de flesta fall närmare tio olika ämneslärare.

Exempel på skriftligt omdöme som ska ligga till grund för individuell utvecklingsplan:

Bild 2

I min mening har beslut fattats utifrån felaktiga föreställningar och okunskap. Min slutsats är att om politiker ska fatta beslut om skolan behöver de på ett eller annat vis får större möjlighet till sakkunnig rådgivning.

Bakgrunden till beslutet är en vilja att minska lärares dokumentationskrav för att på så vis reducera arbetsbördan. Man pratar också om att man vill ge lärarna mer tid för undervisning. Det senare pekar också på felaktiga föreställningar och okunskap. Mer undevisning kräver givetvis mer administrativt arbete. Undervisning handlar inte bara om att spendera tid med elever. Undervisning handlar om förberedelser och efterarbete.

Vad gäller lärarens dokumentationskrav så tänker jag så här. Om det är alltför betungande för en lärare att två gånger per år skriva ett utlåtande om varje elev han eller hon undervisar så tycker jag den lärarens arbetssituation behöver ses över. Vad kan tas bort? Vad kan omorganiseras? Undervisar läraren alltför många elever för att kunna arbeta formativt?

Lärare har i de allra flesta fall en pressad arbetssituation, och i många fall en ohållbar arbetssituation. Detta kommer man inte åt genom att hävda att verktyg för lärares professionella arbetsutövande ska tas bort. Istället bör man se över lärarens arbetssituation vad gäller arbetsuppgifter som inte kräver lärarutbildning och kunskap kring pedagogik.

För mig känns det tydligt att det är populistisk politik och inte forskningsförankrad sakkunskap som styr beslutsfattandet kring skolan. Den populistiska politiken får i sin tur ständigt bränsle av den felaktiga bild av skolan som media sprider, vilken i sin tur med största sannolikhet bottnar i ekonomiska vinstintressen.

Jag vill hoppas på att en tid kommer då skolpolitik förs utifrån saklighet, vetenskaplighet och utan ständig hänvisning till ensidiga, och i positivistisk anda, mätbara resultat.

Avslutningsvis vill jag säga att huvudtesen för det här inlägget inte är huruvida vi ska ha individuella utvecklingsplaner eller inte, inte heller handlar den om mina åsikter kring lärares dokumentation. Huvudtesen för det här inlägget är det allvarliga i att beslut kring skolan eventuellt görs utifrån felaktiga antaganden och polpulistisk politik.

En betraktelse utifrån Jonas Linderoths “Open letter to Dr. Ruben Puentedura”

I fredags spenderade jag en heldag tillsammans med IT-ansvariga i Göteborgs stad. Vi höll till i Center för skolutvecklings lokaler på Skeppsbron och temat för dagen var “källkritik”. Vi pratade om vikten av ett källkritiskt förhållningssätt i och med ökad digitalisering och nätanvändning. En av “snackisarna” i pauserna var Jonas Linderoths blogginlägg “Open letter to Dr. Ruben Puentedura” som publicerades samma dag. Jonas Linderoth är docent i pedagogik och spelforskare vid Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Göteborgs Universitet.

I sitt inlägg ifrågasätter Linderoth Puenteduras påstådda koppling till IT-pedagogisk forskning. Han berättar att han genom sina studenter förstått att Puenteduras idéer är väldigt inflytelserika i svensk skola vad gäller implementeringen av IT i skolsammanhang (och då främst genom den så kallade SAMR-modellen). Linderoth belyser det faktum att Puentedura ofta utpekas som en av världens främsta forskare inom ämnet. När Linderoth utifrån intresse vill titta närmare på Puentadras forskning hittar han ingenting.

However, I could not find a single publication about the SAMR-model and not a single peer-reviewed article (or any other popular-scientific publication either) written by you. Instead all searches lead to slides, podcasts and videos.

Nog är det mycket märkligt att skolledare och lärare helt okritiskt sväljer hänvisningar till en forskning som av allt att döma inte finns. Hur kan det bli så? Puentedura omnämns av skolledare som en av världens främsta forskare inom området datorer i undervisningen och beslut kring skolutveckling fattas utifrån hans modell. I ett mailutskick från skolledingshåll beskrivs han enligt följande “”den mest kände personen i världen för sin forskning och sina teorier om hur man lyckas i den digitala skolan med 1t1 för lärare och elever”. Här hävdas också av samma personer att han är “fader till den utvecklingsmodell som stämmer väl med vår vision om hur vi ska använda IT som pedagogiskt verktyg” och “snart klättrar vi alla i Puenteduras SAMR-modell”. Det är genom det senare påståendena som jag ser det som att man kan man skönja ett eventuellt samband mellan Puenteduras modell och beslutsfattande kring IT-satsningar.

Vad gäller Puentaduras föreläsningar har jag fått följande beskrivning av en lärare som medverkat vid en sådan: “Föreläsningen var, utan underdrift, en av de sämsta jag har bevittnat: Ingen presentation av föreläsarens bakgrund, vare sig från moderatorn eller föreläsaren själv. Puentedura vände, under långa stunder ryggen mot sin publik, som han inte hade någon som helst kontakt med när han talade i en närmast upprabblande och utantillärd tirad, som mest bestod av exempel, och allt detta i ett mycket högt tempo. Mycket handlade om att tekniken förutsätter en annan syn på lärandet – men hur lärande går tilll preciserades inte, d.v.s att en definition av det som skulle omdefinieras inte preciserades. Det fanns heller inga möjligheter tilll att ställa frågor. I slutet meddelade han att han skulle stå kvar någon minut ifall någon ville ställa en fråga – och detta var allt.” När en föreläsare inte engagerar sig i sin publik och inte vågar/vill möta den i samtal kan detta bero på både okunskap inom ämnet och brist på engagemang. Enligt min erfarenhet är de flesta föreläsare, när de avslutat en föreläsning hungriga efter lyssnarnas frågor och kommentarer. I Puentadoras fall kan det givetvis röra sig om en tillbakadragen personlighet, men jag tycker ändå det kan anses som anmärkningsvärt att publiken inte bjuds in till samtal.

I fredagens arbete med källkritik ingick en övning där man i grupp fick i uppgift att granska diverse hemsidor vad gäller trovärdighet. Vi arbetade utifrån en samling speciellt utvalda sidor. Vissa seriösa, vissa oseriösa och vissa som är svåra att avgöra huruvida de är seriösa eller inte. En av sidorna som kan vara lite svårare att värdera är drogfritt.nu. Vid första anblick kan sidan upplevas som seriös och med gott syfte; vid närmare efterforskningar kommer man dock fram till att sidan drivs av scientologerna och är en sida där man uppenbarligen valt det allmänna motståndet mot droger som ett sätt att indirekt propagera för scientologerna och som ett sätt att skaffa finansiärer. Drogfritt.nu erbjuder också kurser och föreläsningar och deras tidning figurerar ofta på fikaborden i skolornas personalrum. Faktum är att ett stort antal skolhuvudmän i Sverige har anlitat scientologerna till att föreläsa för lärare och elever kring ämnet droger, ovetandes om att det är en religiös sekt som ligger bakom det hela.

Det slog mig idag att man kanske kan dra en parallell till Puentedura-fenomenet. Det är uppenbart att Puentedura engageras av skolor och kommuner runt om i landet, utan att hans brist på koppling till pedagogisk forskning ifrågasätts. Kommer vi att se samma slags uppvaknade i kommuner som anlitat Puentedura som hos de kommuner som för sent insåg att de anlitat en religiös sekt för utbildningsarbete kring droger?

En av deltagarna vid fredagens kurs påtalade att intresset kring Puentedura känns som någon slags masshysteri. Hur kan det bli så här? Framför allt med hänseendet till att vi har en skollag som hävdar att arbetet i skolan ska ske utifrån vetenskaplig grund. Hur kommer det sig att lärare och skolledare helt okritiskt sväljer både scientologisk propaganda och lögnerna kring Puenteduras anknytning till pedagogisk forskning?

För några veckor sedan läste jag ett inlägg på Facebooksidan för Skolsnack; “En podcast som granskar skolan ur ett lättsamt men seriöst perspektiv.” Sidan har över 4000 fans och är en kanal för publicering av intervjuer och samtal med gäster som alla har förankring i skolvärlden. Skolsnack har pratat med Ruben Puentedura. I Facebookinlägget kring intervjun skriver man följande:

Vi är så otroligt stolta över det här programmet! Under de senaste decenniet har Ruben Puentedura varit en central gestalt inom forskningen kring digitalisering och lärande.

Man pratar också om hur SAMR-modellen som Puentedura “introducerade i sin avhandling blivit mycket spridd, diskuterad och använd som ett sätt att beskriva sambandet mellan teknik och pedagogik.” Avhandlingen där Puentedura ska ha introducerat SAMR-modellen verkar av allt att döma inte finnas. Man undrar; vet arrangörerna av Skolsnack att så är fallet? Vet man, men väljer ändå att fortsätta sprida lögnen? Vet andra intressenter kring Pentadura att så är fallet och använder honom som en del i en noggrant utvecklad marknadsföringsbluff. Jag vill tro att så inte är fallet. Alltför många människor vars arbete jag respekterar figurerar i myten kring Puentedura.

Jag vill se demokrati och ett vetenskapligt förhållningssätt starkt förbundna. När hänvisningar till vetenskap missbrukas, såsom jag misstänker att de gör i Puenteduras fall är det mycket allvarligt och det blir därmed viktigt att det uppmärksammas.

Linderoth skriver:

[…] it is not okay to use the discursive power that comes with a PhD title (withholding that it is from another field) and referring to 10 years of research one claims to have made (that is not published) in order to gain a rhetorical power position.

Den enda vetenskapliga publication, i Puenteduras namn, som jag har lyckats finna på nätet är följande, och då i ämnet kemi: Fractal Modeling of Chemical Vapor Deposition and Related Systems.

”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” – en granskning av Skolverkets tolkning

I bifogad text gör jag en kritisk granskning av Skolverkets tolkning av lagtexten ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”. Jag vill ifrågasätta det som jag upplever som en stark koppling till en positivistisk vetenskapstradition, något som också visar sig i den förkärlek till det krasst mätbara som märks hos politiker och media i dagens skoldebatt.

Läs min text här: En granskning av Skolverkets tolkning av lagtexten ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”

721px-Sveriges_rikes_lag
Foto: Tage Olsin CC-BY-SA

Blogg i WordPress

Wordpress-logo
Jag har tidigare skrivit ett inlägg om bloggande i skolan. Till det inlägget hade jag gjort en manual för hur man skapar en blogg i Googles bloggverktyg Blogger. Jag har nu gjort en manual för WordPress. Här kan man läsa om hur man skapar en traditionell blogg med kronologiska inlägg men också hur man skapar en statisk hemsida. WordPressmanualen finns HÄR.

Så här kommer du igång med Dropbox

292px-Dropbox_logo

Dropbox är en molntjänst som gör det möjligt att lagra och dela filer i “molnet”. Dropbox är användbart som samarbetsverktyg eftersom man kan arbeta utanför plattformar och på olika typer av enheter. Du kan ladda ner en mjukvara till din dator som gör att du kommer åt alla dokument även när du inte är uppkopplad mot internet. Filerna uppdateras ständigt så länge du är on-line.

Jag har gjort en användarmanual som hjälper dig komma igång med tjänsten. Instruktionen får användas och delas fritt. Klicka HÄR om du vill hämta hem den som pdf.

“Det uttjatade 1-1 begreppet”

IMG_0950
“Allt fler datorer i skolan men allt större behov av kompetensutveckling” konstateras i Skolverksrapporten “It-användning och it-kompetens i skolan”. Man konstaterar också att “Användningen av it är i stort sett lika låg som den var för tre år sedan i flera ämnen.” Detta trots att styrdokumenten tydligt understryker vikten av digital kompetens och trots ökningen vad gäller datortätheten.

1-1 satsningarna blir allt vanligare och ses av många som det självklara första steget i en IT-satsning. Enligt min erfarenhet är satsningar på en enhet per elev inte en förutsättning för att lyckas med integrering av IT och digitala verktyg. Skolan jag arbetat på sedan början på 2000-talet har kommit osedvanligt långt vad gäller användandet av digitala verktyg. Datortätheten har under åren varit ungefär 1-4, dvs en dator per fyra elever och det har upplevts som tillräckligt. Inga direkta satsningar på IT har gjorts från kommunens sida, utan det är arbetslagen på skolan som valt att använda läromedelspotten till teknisk utrustning. Man har lyckats väl med integrering av IT utan en 1-1 satsning.

En anledningar till varför arbetet med IT fungerat bra på skolan utan 1-1 satsning är att eleverna har använt sig av “molnet” för all lagring och produktion. I och med detta har de kunnat använda sig av vilken internetuppkoppplad dator som helst, och varje ledig dator har därför kunnat utnyttjas. En annan är att inredning och planlösning har gjort att datorerna har kunnat vara utspridda överallt i lokalerna, och man har på så vis stor frihet i var man sitter. Arbetssättet medger att det ämne du arbetar med för tillfället inte styr var i lokalerna du sitter. Så länge man inte stör har man haft tillåtelse att sitta vid datorer i rum där det förekommer genomgångar eller liknande. Alla datorer som finns är alltså alltid tillgängliga när de är lediga

För något år sedan installerade man trådlöst nätverk och eleverna började ta med sig sina egna apparater. Vips hade skolan en 1-1-täthet utan den kostsamma investeringen. (Här kan du läsa mer om vårt arbete enligt BYOD.)

Det finns flera faktorer som talar mot behovet av 1-1 som en absolut förutsättning för att lyckas med digital integrering. Att varje elev på en skola skulle behöva tillgång till dator vid samma tillfälle är högst osannolikt. Ofta gör man sådant som inte kräver tillgång till egen dator. Man idrottar, man slöjdar, man lagar mat, man läser analoga böcker, man har genomgångar och diskussioner osv. När man har genomgångar i grupp är det ofta att föredra att man surfar tillsammans med hjälp av projektorn, hellre än att var och en sitter med egen enhet. Det är också ofta man gör saker där flera elever samarbetar kring en och samma dator.

1-1 satsningar görs med goda intentioner, men ibland utan en genomtänkt plan. Felaktiga satsningar blir givetvis oerhört kostsamma, både i tid och pengar. Om det är så att pengarna skulle kunnat gynna den digitala utvecklingen i skolan på ett bättre vis, är de ändå mer kostsamma. När de planlöst görs i gymnasieskolor för konkurrensens skull kan intentionerna definitivt ifrågasättas. Det faktum att gymnasieelever dessutom ofta redan har tillgång till egen dator i högre utsträckning än att elever i grundskolan gör satsningarna än mer irrationella. Att gymnasieelever oftare får vara med om 1-1 satsningar än yngre elever ser jag som ett mått på hur ogenomtänkta satsningarna kan vara.

Skolans styrdokument påtalar tydligt att vi ska arbeta med digitala verktyg i skolan och eleverna ska ha adekvat tillgång till sådana. Här kan 1-1 satsningar ses som den självklara vägen. Det jag vill vända mig mot med det här inlägget är ogenomtänkta och irrationella satsningar som sker på bekostnad av annat. Följande vill jag tro är viktigare att satsa på innan man eventuellt satsar på 1-1.

– Bärbara datorer till alla pedagoger, bra trådlöst nätverk och takmonterade projektorer i alla rum som används för genomgångar.
– Kompetensutveckling för alla pedagoger med stark anknytning i den dagliga verksamheten så att användandet av digital teknik blir direkt integrerat i skolarbetet.
– Adekvat tillgång till elevdatorer. Möjlighet för de elever som vill ta med sig egna enheter att göra så. Viktigt här att nätverket är bra. Integrering av molntjänster. (Som elevdator där flera elever ska arbeta på samma dator tror jag för övrigt att ChroomeBook kan vara bra. I och med att man inte sparar arbeten på datorns hårddisk är datorn “ren” när den går från en elev till en annan.)

Vi behöver också se till hur det ser ut vad gäller elevers egen tillgång till enheter och hur tillgången kommer att se ut i framtiden. Enligt Intel kommer det år 2015 att finnas dubbelt så många internetuppkoppIade enheter som det finns människor på jorden. 2011 var siffran lika många enheter som jordens befolkning. Utvecklingen går alltså rekordsnabbt. Stiftelsen för internetinfrastrukturs undersökning “Svenskarna och internet 2012” visar till exempel att 90% av 13-14-åringarna har tillgång till en smart telefon. Man kan givetvis inte fodra att elever ska använda sina egna enheter i skolan, men vi kan göra det möjligt för dem att göra så. Intresset för BYOD växer och intresset för att använda egna enheter likaså. Detta säkerligen i takt med att vi använder molnet mer och mer; något som minskar anledningen att samma person ska använda sig av olika enheter, till exempel en hemma och en på jobbet. Att ge datorer till ungdomar som föredrar att använda sina egna är en onödig investering.

Statistik från stiftelsens undersökning:
statistik

Pedagogiken före tekniken
När jag besökte SETT-mässan i mitten på april noterade jag en trend i att många styrkte vikten av att se till pedagogiken först och tekniken sedan. Jag tror det kan vara ett tecken på att ett mer förnuftigt förhållningssätt till satsningar på teknikprylar till förmån för ett mer sansat, där pedagoger ställer sig frågan ”Vad vill jag göra och vad behöver jag för att kunna göra detta på bästa vis?”.

Inläggets titel “Det uttjatade 1-1 begreppet”, hämtar jag från ett tweet av Anders Wokatz. I sitt tweet hänvisar Anders till hangoutenChromebooks for the Common Core”. Här medverkar bland annat Mike Casey och Shelly Peterson från Del Mare Union Elementary School District i San Diego CA. Mike Casey gör här ett uttalande som jag skulle vilja se som en viktigare och mer passande definition av 1-1, med hänvisning till trenden att sätta pedagogiken före tekniken. Han säger:

We actually don´t like the term ont-to-one because that implies that you are talking about students and devices and you automatically go to the technology rather than about the integration and what the interactions are. So what we believe is that it is not about devices, it’s about the interaction each teacher has with each student and that students have with each other and there is nothing more profound that you can do but to increase that time with each students. And so that if you increase those interactions you are just going to have a much richer environment and more learning taking place with that student.

Från Casey and Petersons presentation:
i-i